Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Wilhelm

Ämne: Tyska och österrikiska konstnärer · Målare, konstnärer och konst

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 1015–1016 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Wilhelm, tvänne tyska konstnärer under medeltiden. 1. W. från Innsbruck, arkitekt, skall tillsammans med Bonannus hafva uppfört det 1174 grundlagda Lutande tornet i Pisa. Vasari säger i sin lefnadsteckning öfver Arnolfo di Lapo i förbigående, att denne W., »såsom han tror», var tysk. Uppgiften på hans födelseort härleder sig från en skotte Dempster, som i 17:de årh. var professor i Pisa, och den beror antagligen på arkivundersökningar. -- 2. W., kallad Meister W., målare, ansedd som grundläggare af målareskolan i Köln, var åtminstone dennas mest berömde konstnär, eftersom hans namn under en tid, då de enskilde mästarna icke förmådde göra sig gällande, blifvit berömdt vida utom staden Kölns murar. I »Chronik von Limburg a. d. Lahn» för 1380 talas om en målare vid namn Wilhelm i Köln, den bäste målaren i hela tyska landet, som kunde måla hvarje menniska så, som om hon varit lefvande (Schnaase). Sorgfälliga forskningar bragte 1850--51 i dagen namnet på en målare Wilhelm von Herle (en by i närheten af Köln), som 1358 köpte ett hus, derefter namnes flere gånger (sista gången 1372) och 1378 var afliden, eftersom då hans enka omtalas. Det kan nu vara tänkbart, att denne är identisk med den i krönikan först 1380 nämnde mästaren, men det är endast en gissning. Men vigtigare var den 1855 gjorda upptäckten af 12 målareräkningar, betalda af stadens råd. Åtminstone en af dem är utanordnad åt »Magistro Wilhelmo»; på de öfriga står blott »pictori», men detta ord torde dock kunna med säkerhet antagas gälla samme man såsom stadsmålare. Den största summan är betald för målning i rådhuset, och på väggen i dess »hansesal» hittades också under hvitlimningen rester af nio figurer i kroppsstorlek, förmodligen profeter, af hvilka tvänne hufvud äro någorlunda bibehållna (nu flyttade till korsgången i Kölns museum). De visa sig, enligt Schnaase, härstamma från en rätt framstående mästare, öfverträffa i linieföring och modellering alla föregående väggmålningar i Köln och påminna mera om samtida stafflimålningar. Några sådana af mästarens hand äro icke kända, men annars finnes inom Kölnskolan från denna tid en mängd taflor, hvilka höra till det bästa, som stafflimåleriet då kunde åstadkomma. C. R. N.