Witte

Witte, Karl, tysk jurist och Danteforskare, f. 1800 nära Halle, gjorde i barndomen under ledning af sin fader så sällspordt brådmogna framsteg i studier, synnerligast i språk, att han vardt student vid 10 års ålder och, sedan han idkat studier vid Göttingens universitet, endast 13 år gammal förvärfvade filos. doktorsgraden på en matematisk afhandling. Sedan han 1814--16 studerat juridik i Breslau, tillbragte han några år uti Italien, hvarest han hufvudsakligen egnade sig åt konsthistoria och italiensk literatur. W. blef e. o. professor i juridik i Breslau 1823, ord. professor derst. 1829 och i Halle 1834. Han utnämndes 1855 till geheime justitieråd. Död i Halle 1883. På det juridiska fältet författade W., förutom arbeten öfver källorna till romerska rätten och öfver bysantinsk rätt, Das preussische intestaterbrecht (1838). Han öfversatte Boccaccios »Decamerone» (3:dje uppl. 1859) och tillsammans med Kannegiesser Dantes lyriska dikter (med kommentar; 2:dra uppl. i 2 bd, 1842--43). Vidare utgaf W. en kritisk uppl. af originaltexten till Dantes »Commedia divina» (1862), en metrisk, men orimmad öfversättning deraf jämte kommentar (1865; 3:dje uppl. 1876), en edition af samme skalds »La vita nuova» (1876) m. m. Han författade slutligen Dante-forschungen (2 bd, 1869--79) och var den, som gaf uppslag till stiftandet af det tyska Dante-gesellschaft (1865).