Wulfila (hos grekiska skriftställare skrifves namnet äfven Ulfilas), bibelöfversättare och lärd, biskop och statsman, föddes omkr. 311 af kristna föräldrar, som af vestgoter från trakterna n. om Donau, stadda på plundringståg i Kappadocien, bortförts i fångenskap. Född och uppfostrad bland goterna, antog W. helt och hållet gotisk nationalitet. Intill sitt trettionde år var han »lector» i hemlandet; men då han såsom deltagare i en beskickning omkr. 341 kom till Konstantinopel, blef han der vigd till biskop, såsom sådan den förste i goternas land n. om Donau. Sju år senare förde han sin af hedniska stamfränder hårdt ansatta menighet öfver Donau till Mesien. År 360 deltog han sannolikt i ariansynoden – ty W. var arian – i Konstantinopel. Af kejsar Theodosius kallad att deltaga i en disputation, afled han i Konstantinopel 383 (icke, såsom vanligen uppgifves, 381). – Såsom sitt folks anförare och biskop utvecklade W. en storartad verksamhet. Icke mindre betydande var han såsom lärd och skriftställare. Han skall hafva predikat och författat både på grekiska, latin och gotiska; han uppfann det gotiska alfabetet, och han öfversatte från grekiska till gotiska nästan hela bibeln (troligen blott Konunga- och Krönikeböckerna undantagna), hvarvid han dock för vissa delar torde haft medhjelpare eller fortsättare (t. ex. vid Esra och Nehemia böcker; psalmerna öfversattes troligen först efter W:s död af de båda gotiske andlige Sunnia och Fretela). Af denna wulfilanska öfversättning är till våra dagar ingenting bevaradt under W:s namn; men det kan icke lida det ringaste tvifvel, att ju till W:s verk höra de fragment af en anonym gotisk bibelöfversättning, som föreligga i den s. k. Codex argenteus (se d. o. och Uppström 1) i Upsala (stora stycken af evangelierna, bland dem Markus' fullständigt), Codex carolinus i Wolfenbüttel (stycken af Romarebrefvet), Codex taurinensis i Turin (små bitar af Galater- och Kolosserbrefven) och de fyra Codices ambrosiani i Milano (stycken af Esra, Nehemia, Matteus och alla Paulus' bref, bland dem det 2:dra Korintierbrefvet fullständigt). Emellertid äro samtliga de nämnda handskrifterna afskrifna först omkr. 500 eller något senare och i norra Italien under östgoternas herravälde derstädes. W:s bibelöfversättning nyttjades således icke blott af hans eget folk, vestgoterna, utan äfven af de med dem nära befryndade östgoterna. Se E. Sievers' uppsats i »Grundriss der germanischen philologie» (utg. af H. Paul, II, 67, ff.). Ad. N–n.
1. Wulfvenstjerna, Jonas, friherre, ämbetsman, föddes d. 16 Juli 1681 i Vestergötland och var son af en ofrälse ryttare, som tjenat sig upp till officersgrad och adelskap. W. var riddarhussekreterare fr. o. m. 1710 t. o. m. 1731 års riksdag och förvärfvade sig stort anseende genom det utmärkta sätt, hvarpå han skötte denna befattning under så pröfvande omständigheter, som Frihetstidens första riksdagar erbjödo, då riddarhuset efter att under 40 år hafva varit dömdt till vanmakt eller overksamhet blef den förnämsta kraften i det svenska statslifvet. Med skäl har han derför räknats till de s. k. »riksfäderna» under Frihetstiden, hvars statsskick han också redan under Karl XII:s tid skall hafva varit med om att förbereda. Äfven på den allmänna lagstiftningen utöfvade W. stort inflytande, i det han, sedan 1724 medlem af lagkommissionen, tog en verksam del i fullbordandet af 1734 års allmänna lag och dess genomdrifvande på riksdagen. 1727 blef han på riddarhusets förord kammarråd, på hvilken plats han äfven ådagalade stor duglighet. Till sina politiska åsigter var W. en moderat mössa. 1749 tog han afsked från kammarrådsämbetet och 1762 från lagkommissionen. S. å. blef han friherre, men begärde och fick, då hans söner aflidit barnlösa före honom, öfverflytta denna värdighet till sin måg, K. M. Adlermarck. W. dog d. 12. Dec. 1762. S. B.
2. Wulfvenstjerna, Johan, ämbetsman, den föregåendes son, föddes d. 18 Nov. 1711. Riddarhussekreterare (1741–47) och kammarråd (sedan 1747), skötte han liksom fadern dessa befattningar på ett förtjenstfullt sätt. Under mössornas kamp mot hattväldet på 1740- och 1750-talen var W. en af deras bästa riddarhustalare. Han dog d. 14 Juni 1758 på Hellefors bruk i Södermanland. S. B.
3. Wulfvenstjerna, Gustaf, diplomat, den föregåendes broder, föddes d. 16 Sept. 1714 i Stockholm. Efter att hafva varit minister vid det sachsiska hofvet 1744–47, under hvilken, tid han i hög grad vann konung Fredrik II:s i Preussen vänskap, utsågs han 1747 af sekreta utskottet till svensk minister i Petersburg under de förvecklingar, som uppkommit med Ryssland med anledning af kejsarinnan Elisabets förbittring öfver Adolf Fredriks förbindelser med hattpartiet. Redan följande år miste han dock denna plats, emedan kejsarinnan gjorde till vilkor för återkallandet af den hänsynslöse ryske ministern i Stockholm, v. Korff (se denne), att äfven det svenska sändebudet i Petersburg skulle återkallas. Han blef då i stället minister i Preussen, och 1752 ville Adolf Fredrik utnämna honom till minister i Paris, men rådspluraliteten gaf platsen åt U. Scheffer, och W. fick stanna i Preussen. Vid Pommerska krigets utbrott 1757 begaf W. sig till Stralsurid, der han dog d. 9 Maj 1758. S. B.