Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Xavier

Ämne: Kyrkliga personer och rörelser · Påvar, biskopar, helgon och kyrkliga personer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 71–72 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Xavier [Sp. utt. chaviēr, Fr. utt. gsavie'] l. Xaver [chavēr], Francisco, »Indiens apostel», föddes på slottet Xaviera i Navarra d. 7 April 1506 af en förnäm baskisk slägt. Af sin fader, Juan de Jasso, råd hos konung Johan d'Albret, sändes ynglingen, som saknade håg för vapenyrket, men tidigt röjde anlag för studier, 1524 till universitetet i Paris, der han 1528 förordnades att föreläsa aristotelisk filosofi och 1530 tog magistergraden. Han hade då gjort bekantskap med Ign. Loyola, hvilken snart hos honom upptäckte de egenskaper, som sedermera gjorde honom till sin tids främste missionär, och sökte vinna honom för sina planer. Efter någon tids motstånd lyckades också detta, och X. tillhörde de sju, som d. 15 Aug. 1534 i Notre Dame de Montmartre aflade sina löften och blefvo jesuitordens fäder. De qvarstannade ett par år i Paris, men på hösten 1536 afreste de till Italien för att derifrån företaga en missionsfärd till Heliga landet. Denna resa omöjliggjordes dock af det 1537 utbrutna kriget mellan Venezia och Turkiet, och sällskapet qvarstannade som själasörjare och sjukvårdare i olika delar af Italien, X. mest i Venezia, der han prestvigdes midsommardagen 1537. I slutet af 1538 samlade Loyola medlemmarna i Rom för att med dem öfverlägga om sin plan att förvandla sällskapet till ett ordenssamfund med af påfven sanktionerade regler. Dessa undertecknades af alla d. 15 April 1539, ehuru påfvens sanktion följde först året derpå. Medan X. qvarstannade i Rom, beslöt Portugals konung, Johan III, att sända missionärer till sina indiska besittningar och anhöll hos påfven om sex jesuiter för företaget. Loyola kunde undvara endast två och utvalde X. och Rodriguez. Den 7 April 1541 lemnade X. med två munkar Lissabon och anlände till Goa d. 6 Maj 1542, sedan han till bragt vintern i Mosambik. Han fann före sig portugisiska biskopsstift, med tiggaremunkar, men utan församlingar. Vandrande till fots från ort till ort, oftast ensam, och trotsande alla faror och det brännande klimatet, kallade han med sin klocka hinduerna tillsammans, manande dem att sjelfva komma samt sända sina barn och tjenare för att undervisas i kristendomen. Han vände sig icke till de store, braminer och krigare, utan uppsökte de eländige, inträdde i pariernas kojor, vårdade dem under pest och andra farsoter, åt med dem, sof med dem; han blef en paria för parian, ty han ville vinna honom för Kristus. Under fem månaders träget arbete i trakten af Goa lyckades han betydligt höja det moraliska tillståndet derstädes. Derefter tillbragte han femton månader bland fiskarebefolkningen på Malabarkusten, men sina största framgångar vann han i Travancore, der han skall hafva grundat icke mindre än 45 kristna församlingar. Hälst började han med de små, för hvilka han stiftade missionsskolor; tron jämte Fader vår, Ave Maria och de tio buden öfversattes på malabariska (tamil). Han hade svårt för att lära sig främmande språk och måste alltid använda tolkar eller, i deras frånvaro, uttrycka sig med tecken. Den »gåfvan af tungomål», som man tillskrifvit honom, frånkände han sig. Äfven till Malakka, Amboina och andra öar bland Molukkerna utsträckte han sin verksamhet, och slutligen förmåddes han af en japan, som han döpt på Malakka, att begifva sig till Japan, der han predikade först i Kagoshima, i södra delen af Kiusiu, derefter i hufvudstaden Miako (senare Kioto, nu Saikio). Men då han fann, att mikadon (kejsaren) var föga annat än en marionett i sjogunens hand, ansåg han sig kunna verka med större framgång vid daimiernas hof än vid deras nominelle herskares. Framgångarna i Japan, hvilket han lemnade 1551, väckte hos honom förhoppningar att kunna införa kristendomen i Kina. Han öfvertalade vicekonungen i Goa att sända en ambassad dit, som han skulle åtfölja. Efter åtskilliga motigheter i Malakka ankom han i Aug. 1552 till Chan-chuang, en s. om Kanton, belägen ö, som då var hamn och mötesplats för européer, hvilka ej fingo direkt handla med Kina, och gjorde förberedelser att resa upp till Kanton, men angreps derunder af feber och dog d. 2 Dec. 1552. Han begrofs i Goa, kanoniserades 1621 och förklarades 1747 för Indiens skyddspatron. Hans bref utgåfvos af jesuiten Menchacha (Bol. 1795). De vigtigaste biografierna äro Torsellinos »De vita S:ti Francisci Xaverii libri VI» (Rom 1596), Bonhours »Vie de S:t François Xavier» (Paris 1684) och J. H. J. Coleridges »Life and letters of S:t Francis Xavier» (Lond. 1872).