Zebaoth

Zebaoth l. Sebaot (Hebr., »härar», »härskaror»), i Gamla test. bestämning till eller namn på Israels gud i förbindelserna »Herren Z.», »Gud Z.», »Herren Gud Z.» o. s. v., som då betyda »härskarornas herre», härskarornas gud», »herren, härskarornas gud» o. s. v. Uttrycket förekommer också i Nya test. på två ställen, Rom. 9: 29 och Jak. 5: 4. Af sammanhanget på de olika ställen, der ordet förekommer, framgår, att det betecknar, dels att Jehovah (Jahveh) är den osynlige anföraren för Israels härar i striden mot Israels fiender, dels att han i allmänhet är härarnas gud, d. v. s. den, som afgör stridernas utgång, till seger eller nederlag, dels att han är de himmelska härskarornas herre, hvarvid man kan tänka antingen på stjernorna eller på änglarna eller på både stjernorna och änglarna. De lärde äro ännu af olika tankar om hvilken af alla dessa betydelser är den ursprungliga. J. P.