Zeuxis

Zeuxis (Zevxis), forngrekisk målare, f. i Herakleia (förmodligen den stad med detta namn, som låg i Magna Graecia l. Syd-Italien), lefde under förra delen af 400-talet f. Kr., eller det århundrade, som varar från peloponnesiska kriget till Alexander den stores tid, och räknas till den joniska skolan, ehuru han blott på sätt och vis tillhörde henne. Säkert är, att han tillhörde den generation af målare, som gåfvo konsten att på en yta framställa en härmad bild af verkligheten sin fulländning, hvari han särskildt stod som täflande med Parrhasios. Han måste tidigt hafva börjat ett vandringslif som konstnär, ty han visar sig på olika ställen. Han fick först undervisning af obetydliga konstnärer, men i Athen utbildade han sig under Apollodoros, som grundlade det egentliga måleriet i Grekland. I Efesos skall han slutligen hafva slagit sig ned och tillbragt den sista delen af sitt lif. Han skildras såsom mycket praktälskande och högmodig: han skänkte till sist bort sina taflor, ty han ansåg dem obetalbara, under det han förr tagit inträdesafgift af besökande konstvänner. Han berättas hafva dött af skratt öfver en af honom sjelf målad gammal gumma. — Af hans arbeten äro tolf till sexton kända till innehåll, och de mest berömda torde hafva varit följande: Zevs på tronen, omgifven af de öfrige gudarna (prisad af Plinius), Centaur-familj, som muntert tumlar om på en äng (beskrifven af Lukianos), Helena, målad för Hera-templet vid Kroton, till hvilken han af Krotons borgare fick rätt att välja sig modeller bland stadens vackraste jungfrur (han valde fem), Penelope, hvilken gällde som en inkarnation af ädel sedlighet, samt de drufvor, mod hvilka han berättas hafva täflat med Parrhasios i illusoriskt verklighetsmåleri (se Målarekonsten, sp. 659). Dessutom målade han Eros, Marsyas och Pan, Herakles, Alkmene och Menelaos samt åtskilliga genrebilder. C. R. N.