Zink, zinka (T. zinke, zinken, Ital. cornetto, Lat. lituus), ett föråldradt blåsinstrument af trä med fingerhål och trumpetartadt munstycke (ej att förblanda med vår tids kornett, som är ett mässingsinstrument). Man skilde mellan cornetto diritto (rak z.), med påsatt munstycke och klar klang, c. muto (stilla z.), med vidskrufvadt munstycke och mild klang, samt c. curvo (krökt z.), med kärf klang, alla med omfånget g–c3, hvartill kommo den en qvint högre cornettino (liten z.) och den en qvint lägre cornetto torto (stor z.), den senare vriden som en orm och upphofvet till den ännu i midten af 1800-talet brukliga serpenten. Zink spelade under 16:de–17:de årh. en stor rol såsom diskant åt basunerna och bibehöll sig i stadspiparnas skrå ännu långt in i 18:de årh. I partitur alltifrån Gabrieli ända till Seb. Bach finner man »cornetti» föreskrifna, ja t. o. m. ännu hos Gluck. Svårigheten i instrumentets behandling i förening med dess gälla ton, synes hafva orsakat dess försvinnande. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Zink
Ämne: Italienska musiktermer · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 262–263 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗