Ziphiinae (Ziphiini), näbbhvalar, zool., en underfamilj, tillhörande familjen kaskeloter (se d. o.) och ordningen hvaldjur, inom däggdjurens klass. Fullvuxna djur hafva vanligen endast en eller två väl utbildade tänder framtill i hvarje underkäkshalfva, medan särskildt hos unga djur och foster flere små och förkrympta tänder ligga dolda i såväl öfver- som underkäkens tandkött. Tårbenet sammanväxer ej med angränsande ben. Nosen är långt utdragen. Bröstfenorna äro små, ovala. Under strupen finnas längsgående djupa fåror. Hithörande djur synas lifnära sig uteslutande af hufvudfotingar och lefva antingen ensamma eller i små flockar. Af de fyra slägten, som bilda denna underfamilj, må nämnas näbbhvalslägtet (Hyperoodon, se d. o.), Ziphius och Mesoplodon. — Ziphius utmärker sig derigenom att mellankäksbenen äro framom och på sidorna af näsborrarna utbredda och urhålkade samt der försedda med uppstående yttre sidokanter. Det högra af dessa ben är betydligt större än det venstra. Näsbenen bilda ett hvalf öfver näsborrarna och äro genom ett mellanrum skilda från mellankäksbenen. Tänderna, en på hvardera sidan, hafva sitt läge nära underkäkens spets. De tre främsta halskotorna äro sammanväxta, de öfriga fria. En art, Z. Gervaisii, hvars skelett uppnår en längd af 6 m., har några gånger anträffats vid Bohus läns kuster. — Slägtet Mesoplodon skiljer sig från det föregående derigenom att mellankäksbenen framom näsborrarna äro endast föga urhålkade samt att näsbenen icke bilda något hvalf öfver näsborrarna och äro insänkta mellan de bakre delarna af mellankäksbenen. Underkäkens tänder äro ofta större och sitta mer eller mindre långt aflägsnade från käkspetsen. Stundom kunna dessa tänder uppnå en betydlig längd och med sina inåtböjda spetsar växa utöfver öfverkäken, hvarigenom underkäkens rörelser betydligt begränsas. Dessutom har man äfven hos gamla individer i såväl öfver- som underkäken bakom den stora tanden funnit en hel rad af små spetsiga tänder, hvilka ej sitta fästa i tandhålor, utan ligga lösa i tandköttet. De till detta slägte hörande arterna hafva en vidsträckt utbredning, i det de förekomma både i den norra och i den södra
hemisferen. En art, M. bidens (se fig.) har flere gånger anträffats vid Skandinaviens kuster samt dessutom vid England, Irland, Frankrike och Holland. Skelettet är omkr. 4 1/2 m. långt. L–e.