Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Hydatius

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 11 (1909), sp. 1442–1443 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Hydatius (rättare än Idacius och Idatius), spansk präst och krönikeskrifvare, blef 427 biskop af Aquæ Flaviæ (Chaves i Portugal) och bekämpade priscillianernas sekt. Hans död infaller mellan åren 469 och 474. H. skref en krönika för åren 379—469, hvari han helt kort antecknat märkliga tilldragelser för hvarje år med särskild hänsyn till Spanien; den är särskildt värdefull för svevernas och västgoternas historia i Spanien efter 427. H:s krönika är kritiskt utgifven af Th. Mommsen i "Monumenta Germaniæ" (bd XI, 1894).

Fig. 1. Längdsnitt genom en bladtand af Primula sinensis. ö öfre, u undre epidermis, p vattenpor, k kärlsträng, nående fram till epitemet.

Fig. 2. Blad af Tropæolum med afskilda vattendroppar. Hydatod (af grek. hydor, vatten), bot., ett slags sekretionsorgan, som afsöndrar vatten i flytande form. Sådana organ finnas i synnerhet hos örtblad och stå vanligen i förbindelse med kärlsträngarnas eller nervernas ändpunkter, hvarför de sitta i spetsen på tänder eller bladflikar. Kärlsträngen, som närmast spetsen består af trakeider (se d. o.), ändar i en fincellig, klorofyllsaknande väfnad, epitem. I epidermis utanför epitemväfnaden finnas stora klyföppningar, vattenporer (jfr fig. 1), som i motsats till andra klyföppningar sakna förmågan att öppna eller sluta sig. Vattnet pressas från kärlsträngen ut i epitemväfnaden och från denna ut genom vattenporen, hvarefter det utträder som droppar i spetsen af bladtänderna ("daggdroppar" hos Alchemilla och Tropæolum, se fig. 2). — Hos andra, i synnerhet tropiska, växter finnas hydatoder bestående af omvandlade epidermisceller eller egendomligt utbildade hår, som icke stå i förbindelse med kärlsträngarna, utan äro strödda öfver bladskifvan. Hos dessa hydatoder eger en aktiv vattenutsöndring rum, beroende på protoplasmans verksamhet i hydatodcellerna. H. Hn.