Mareld (af fsv. mar, haf), hafvets fosforescens 1. lysande, är ett fosforescerande ljus, som visar sig om natten i hafsvattnet. Det uppträder oftast i form af lysande punkter, skifvor, kulor eller strimmor, men någon gång äfven som ett öfver stora sträckor af haf sy tan utbredt sken. Fosforescensen visar sig företrädesvis i skummet på hafsböljornas toppar, i det vågsvall, som uppväckes af en flock tumlande delfiner eller snabbt ilande fiskar, i fartygens kölvatten och i de vattendroppar, som nedfalla från roddarnas upplyfta åror. Då Cook en afton i okt. 1772 på höjden af Goda-Hoppsudden var vittne till ett praktfullt skådespel af detta slag, lät han upphämta flera ämbar med hafsvatten och fann däri en ansenlig mängd smådjur af geléartad konsistens. Numera vet man, att fenomenet härleder sig från lefvande organismer, de flesta mikroskopiskt små, hvilka utsända ett fosforescerande ljus. Marelden är en företeelse, som åtföljer vissa hafsdjurs ämnesomsättning. Vanligen är fosforescerandet bundet vid körtelcellers af söndringar.
- De i hafvet förekommande lysdjuren tillhöra vidt skilda djurklasser, såsom flagellater, medusor, kammaneter, borstmaskar, kräftdjur, enstaka blötdjur, manteldjur och många fiskar; äfven flera på hafsbottnen lefvande djur (tagghudingar, hufvudfotingar) kunna lysa. Vid Sveriges västkust härleder sig hafvets fosforescens oftast från ett litet mikroskopiskt djur af klotrund form, som benämnes Noctiluca miliaris och förekommer i oändlig myckenhet i hafsvattnet. Hos de flesta lysdjur framträder fosforescensen, endast då de på något sätt retas. Berör man t. ex. Pelagia noctiluca på midten af dess kupiga skifva, så flyger ett grönaktigt sken i snabba vågor därifrån nedåt armarna; griper man den med handen, blir skenet starkare. De fullkomligt genomskinliga kammaneterna, tillhörande släktet Beroë, lefva vid hafsytan och simma förmedelst flimmerskifvor, ställda liksom meridianerna på en jordglob i 8 rader på deras kroppsyta. Vid beröring eller retning lysa dessa meridianer så starkt, att man vid deras sken kan läsa tryckta bokstäfver. Pyrosoma, ett släkte af tunikaternas klass, bilda kolonier, som kunna uppnå en betydande storlek och ge ifrån sig ett mildt blåaktigt sken, när de träffas af någon rörelse i vattnet. Ljusets färg är hos somliga arter af detta släkte konstant azurblå; hos andra växlar den från rödt till orange, grönt och slutligen ultramarint.
- Pholas är en art hafsmussla, som borrar sig hålor i strandklipporna. Den förekommer i stor mängd vid Italiens kuster och har, såsom redan de gamle romarna kände, egenskapen att lysa. Dessa djur omge sig med skyar af ett lysande ämne, som öfverflyttas på handen, när man vidrör dem. - Många fiskar (ej blott djuphafsformerna, som stundom uppges) äro försedda med särskilda lysorgan, som torde kunna tjäna som lockmedel för dessa fiskars byte. Vidare kunna de å hufvudet belägna lysorganen också verka som strålkastare, i det de lysa upp omgifningen. K. R. (L-e.)