Mos (lat. electuarium), farm., är en mjuk, icke rinnande massa af en tämligen fast gröts konsistens, uppkommen genom blandning af något pulver med ett flytande, ofta klibbigt ämne (vatten, sirap, honung e. d.). Till beredande af mos användes ock det mjuka fruktköttet af plommon (pulpa prunorum) eller af tamarind (p. tamarindorum). I somliga slag af mos ingå extrakt, som kunna ha den halffasta, mjuka beskaffenhet, som utmärker ett mos. Om flera pulverformiga ämnen skola ges i mosform, böra dessa först väl sammanrifvas med hvarandra, innan man tillsätter det ämne, som skall ge blandningen mosform. Förr brukades mos mera än nu (electuarium mannæ, e. myrrhæ compos., e. scordii m. fl.). I 7:e uppl. af vår farmakopé fanns ännu ett slags mos upptaget: e. sennæ (sennamos), som, gifvet i dos af en tesked hvarannan timme, vanligen framkallade en mild, men säker afförande verkan. Numera upptar Svenska farmakopén intet mos, hvilket icke hindrar, att denna läkemedelsform stundom kan användas för att underlätta intagandet af vissa voluminösa och illasmakande läkemedel, såsom pulver eller extrakt. O. T. S. (C. G. S.)
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Mos
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 18 (1913), sp. 1155 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗