Oder [åder], lat. Viadrus, slav. Vjodr, en af Tysklands hufvudfloder, upprinner i Mähren på Odergebirge, en sydlig fortsättning af Sudeterna, på 627 m. höjd, 22 km. ö. om Olmütz. Förstärkt af flera bäckar, flyter strömmen med sydöstlig och sedan nordöstlig hufvudriktning till preussiska Schlesiens gräns, där den från v. mottager Oppa, bildar därefter på 20 km. gräns mellan preussiska och österrikiska Schlesien samt inträder vid den lilla staden Oderberg helt och hållet på Preussens område, som den under sitt återstående lopp (670 km.) genomflyter (genom provinserna Schlesien, Brandenburg och Pommern). Dess lopp har till en början nordvästlig, ungefär från Frankfurt nordlig hufvudriktning. Vid Ratibor i Schlesien blir den farbar för små, vid Oppeln för större båtar, vid Breslau, där den har en bredd af 176 m., för fartyg om 200 ton. Sedan den inkommit i prov. Brandenburg, bildar den en mängd öar. Nedanför Frankfurt inträder O. i det 56 km. långa, 12--30 km. breda, utomordentligt bördiga Oderbruch. I norra delen af detsamma gjorde floden förr en stor krok åt v., som 1746--53 förkortades genom den 19 km. långa Oder- l. Petrikanalen (numera kallad Neue Oder). Denna kanal bildar nu hufvudströmmen, hvaremot den egentliga strömmen, Alte Oder, sedan 1832 är afdämd. Omedelbart nedanför genombryter floden den nordtyska landryggen och inträder nedanför Schwedt i prov. Pommern, som den delar i Vor- (v. om O.) och Hinterpommern (ö. om O.). Ofvanför Garz delar floden sig i två hufvudarmar, af hvilka den östra under namnet Grosse Reglitz (l. Zollstrom) går förbi Greifenhagen och faller ut i Dammska sjön mellan Stettin och Damm, medan den västra armen behåller namnet O. och under sitt lopp förbi Stettin står genom flera armar i förbindelse med Grosse Reglitz samt faller ut vid norra ändan af Dammska sjön, som genom Papenwasser sammanhänger med Stettiner haff. Ur detta utgår O. genom de tre mynningarna Dievenow, Swine (den för sjöfarten viktigaste) och Peene, hvilka bilda öarna Wollin och Usedom. Flodens längd utgör 860 km., flodområdet 118,600 kvkm. De viktigaste bifloderna äro fr. h.: Ostrawiza, Olsa, Malapane, Weida, Bartsch och Warthe (O:s största tillflöde); fr. v.: Oppa, Glatzer Neisse, Weistritz, Katzbach, Bober, Lausitzer Neisse, Finow och Welse. Flodens djup är i allmänhet ringa och utgör vid lågt vattenstånd ofvanför Glogau endast 0,9 m., mellan Glogau och Schwedt 1 m. Strömmens fall är betydligt, i synnerhet i Schlesien, där det ofvanför Brieg utgör mer än 4 m. och längre ned till Brandenburgs gräns 3--4 m. på 10 km. Vid Schwedt ligger vattenspegeln endast 0,2 m. öfver hafvet. Det starka fallet och den omständigheten, att floden mottager en mängd bergsströmmar, hvilka vid snösmältningen i bergen eller vid starka regn tillföra hufvudfloden stora vattenmassor och därigenom ofta förorsaka öfversvämningar, göra, att O. endast med stora kostnader kan hållas segelbar. Det oaktadt ligger flodfarten ofta nere en tid på högsommaren till följd af vattenbrist. Kanaler förena O. med Havel (Finowkanalen, 69,5 km. lång) och med Spree, dels den 1887--91 byggda Oder--Spreekanalen (100 km. lång, bottenbredd 14 m.), hvilken utgår från O. vid Fürstenberg och mynnar ut i Spree nedanför Köpenick, dels längre ned, ofvanför Frankfurt, Müllros- l. Friedrich-Wilhelmskanalen (byggd 1662--68, 27 km. lång), och med Weichsel genom Brombergkanalen (se d. o.). En kanal, som förenar O. med Donau, är under anläggning (se Donau, sp. 710). Preussiska landtdagen anslog 1905 medel till en ny kanal, som skall utgå från Neue Oder (vid Hohensaathen) och delvis med användning af Finowkanalen och andra vattendrag förena O. med Berlin samt därigenom möjliggöra segelfart med stora fartyg mellan Stettin och Berlin. -- Fisket på O. är rätt betydande, i synnerhet i nedre delen. (J. F. N.)
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Oder
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 20 (1914), sp. 484–485 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗