Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Prag

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 22 (1915), sp. 110–116 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Prag (tjech. Praha], hufvudstad i Böhmen, furstärkebiskopssäte, till storleken den fjärde bland städerna i Österrikisk-ungerska monarkien, ligger på ömse sidor om Elbes biflod Moldau, under 50° 5' 16" n. br. och 14° 25' 4" ö. lgd (observatoriet), 186 m. ö. h. Dess läge nära landets medelpunkt och på det enda ställe, där Moldaus dal är tillräckligt bred för att lämna plats för en större stad, gör den till Böhmens naturliga hufvudstad. Staden ligger i en dal och på de denna omgifvande sidorna. Med sitt särdeles vackra läge nedom och på höjdsluttningarna på ömse sidor om den breda, af ståtliga broar korsade floden, med sina många kyrkor och torn, medeltidsbyggnader och barockpalats är det minnesrika P. att räkna bland Europas mest måleriska städer. Höjderna på vänstra stranden stupa tämligen brant ned mot floden och krönas af det vördnadsvärda Hradschin, de bömiske konungarnas palats, som utgör det mest framträdande draget i hvarje utsikt af staden. På andra sidan är ett betydligt stycke jämnare mark mellan floden och foten af bergshöjderna. Den egentliga staden, som upptar en areal af 1,380 har, består af 8 stadsdelar: Altstadt (Staré město), Josephstadt (Josefské město), Neustadt (Nové město), Vyšehrad och Lieben på högra samt Kleinseite (Malá strana), Hradschin (Hradčany) och Holešovič-Bubna (Holešovice-Bubny) på vänstra Moldaustranden. Dessutom är staden i en halfkrets omgifven af 4 folkrika förstäder: Karolinenthal (Karlin), Žiškow, Weinberge (Vinohrady) på högra samt Smichov på vänstra stranden af Moldau, till hvilka sluter sig en rad andra förorter. Räknas de administrativt fristående fyra förstädernas befolkning till P., rycker det upp till den tredje bland dubbelmonarkiens städer. Af befolkningen äro 92 proc. tjecher och 8 proc. tyskar; till religionen äro 89 proc. katoliker, 2 proc. protestanter och 9 proc. israeliter. Garnisonen räknar 7--8,000 man. Till 1870-talet var P. omgifvet med murar och bastioner, hvilka emellertid långt förut hade förlorat sitt militäriska värde och sedan dess blifvit till större delen jämnade med marken. De båda sidorna af floden äro förenade genom 9 broar (de båda yttersta järnvägsbroar), af hvilka de viktigaste äro Palackýbron (1879) och den gamla, vackra Karlsbron (fig. 1), byggd i senare hälften af 1300-talet, prydd med 30 helgonstatyer (bland hvilka en af Böhmens skyddspatron, Johan af Nepomuk), och skyddad genom starka gotiska torn som brohufvud. -- Altstadt är den lifligaste och tätast bebyggda delen af P. De flesta gatorna äro smala och krokiga; midten af stadsdelen upptas af en stor öppen plats, Grosser ring (Velké náměsté; med en Mariapelare, rest 1650 till minne af P:s befrielse från svenskarna 1648), och sidan närmast Moldau är kantad med breda kajer, förskönade af vackra statyer af Karl IV och Frans I. På ena sidan af Ring ligger rådhuset (fig. 3), till stor del ombyggdt Till art. Prag.

Fig. 1. Karlsbron och borghöjden Hradschin.

Fig. 2. Pulverturm.

Fig. 3. Rådhusets torn och i bakgrunden Teynkyrkan.

Fig. 4. Palatset Hradschin med katedralen S:t Veit och ravinen Hirschgraben.

Fig. 5. Wallensteinska palatset.

Fig. 6. Prag i början af 1600-talet. (Ur Braun o. Hogenberg, "Urbium principarum mundi theatrum", V.) T. v. Altstadt omsluten af Neustadt; t. h. Kleinseite och Hradschin. (1838--48), men ännu omfattande en del af den medeltidsbyggnad, som bevittnat så många stormiga uppträden i Böhmens historia. Midt emot ligger Teynkyrkan (fig. 3), de kalixtinske husiternas gamla kyrka, påbörjad 1370, tillbyggd 1458--63, med Tyko Brahes graf. En annan intressant byggnad är det s. k. Pulverturm ("kruttornet"; fig. 2), egentligen ett porttorn mellan Alt- och Neustadt (byggdt 1475). I Altstadt ligga ock den tyska tekniska högskolan och flera fakulteter af universiteten, universitetsbiblioteket (i det af jesuiterna uppförda Clementinum) samt andra undervisningsanstalter och museer. De märkligaste moderna byggnaderna i denna stadsdel äro sparbanken och Rudolfinum (1884), en stor renässansbyggnad vid kajen, som jämte musikkonservatorium och konsertsalar innehåller konstföreningens utställningar och Patriotiska konstvännernas tafvelgalleri. Kreuzherrenkirche är en imponerande byggnad med vacker kupol, och Clam-Gallaspalatset är en smakfull renässansbyggnad från 1700-talets början (en del af detsamma är upplåten till det tjechiska universitetets teologiska fakultet). -- Omslutet af Altstadt ligger Josephstadt, den forna judestaden (nu bebodd mer än till hälften af kristna), förr en labyrint af trånga och smutsiga gator, till hvilken judarna voro hänvisade ända till 1848, nu till stor del bestående af ståtliga nybyggnader. Judiska kyrkogården med sina tusentals grafstenar med hebreiska inskrifter hör till de mest sevärda föremålen i P. I denna stadsdel ligger konstindustrimuseet (1899), med bibliotek och utställningar. -- Neustadt omger Altstadt i en halfcirkel och når floden både n. och s. om densamma. Den gamla vallen och graf ven, som skilde dem åt, äro nu jämnade till gator, de vackraste och lifligaste i P. (den mest bekanta kallas alltjämt Graben). Neustadt, P:s största stadsdel, har breda gator samt är rik på monumentala byggnader af alla slag, af hvilka må framhållas: bömiska museet (1885--90), nya tyska teatern (1887), s. om stadsparken, den tjechiska nationalteatern (ombyggd efter branden 1881), det gamla rådhuset (nu kriminaldomstolens lokal), den tjechiska tekniska högskolans hus samt kyrkan Maria Schnee och Emausklostret (från Karl IV:s tid), med Mariakyrkan, en gotisk hallbyggnad (1348--72). I öfre (södra) delen af Neustadt ligga nästan samtliga P:s sjukvårdsinrättningar samt de båda medicinska fakulteternas kliniker, hörsalar och samlingar. -- Söder om Neustadt ligger Vyšehrad eller citadellet, den äldsta delen af P. Den ursprungliga fästningen vardt nästan fullständigt förstörd af husiterna, och de nuv. befästningarna äro nya. -- De på vänstra Moldaustranden högt belägna stadsdelarna Kleinseite och Hradschin äro ännu omslutna af dels äldre, dels yngre fästningsverk och bebos hufvudsakligen af ämbetsmannaklassen, klerus och adeln. Intressantast af de många adelspalatsen (med få undantag härstammande från 1600- och 1700-talen) är Wallensteinska palatset (fig. 5), en af hjälten i 30-åriga kriget uppförd ofantlig byggnad, som ännu tillhör släkten och är tämligen oförändrad, med stor festsal och i trädgården en präktig loggia med förträffliga ornament och fresker. Nära detta ligga landtdagens hus samt ståthållarens palats. Mot n. af slutas Kleinseite med den efter kronprins Rudolf uppkallade parken. Hradschin l. borgkullen uppstiger bakom Kleinseite. Kejserliga palatset, en stor och oregelbunden grupp af byggnader (fig. 1 o. 4), som kröna höjden, är märkligt mera för sitt läge och sin utsträckning (711 rum) än för sin byggnadsstil. Det säges vara grundlagdt af Libuše och tillbyggdes af kejsar Karl IV och andra, men har nu knappt mera kvar af sitt medeltidsutseende än två eller tre torn. I den gamla landtdagssalen visas det fönster, genom hvilket de kejserlige rådsherrarna Martinitz och Slavata samt deras sekreterare Fabricius utkastades 23 maj 1618. På borggården står katedralen S:t Veit (påbörjad 1344), en tydlig efterbildning af Kölndomen, men bestående af föga mer än det ofantliga koret (från 1385) samt ett torn; återstoden är sedan 1867 under byggnad och i det närmaste färdig. Kyrkan innehåller flera konstverk af stort intresse och värde, såsom de bömiske konungarnas mausoleum, ett fint renässansarbete af alabaster och hvit marmor, som Rudolf II lät utföra genom Alex. Colins (1570--73), Johans af Nepomuk helgonskrin af silfver (vägande mer än 2,000 kg.) samt Venceslavkapellet, hvars väggar äro inlagda med i Böhmen funna halfädelstenar samt smyckade med förbleknade väggmålningar. I ett tillstötande torngemak förvaras kroninsignierna. På samma borggård står den ålderdomliga S:t Georgskyrkan (ombyggd 1142--50, nu under restaurering sedan 1906), det största byggnadsverk i romansk stil i Böhmen, med den heliga Ludmilas graf. Väster om borgen ligger Loretoplatz, omgifven af det forna Czerninska palatset (nu Frans-Josefskasernen), ett stort kapucinkloster samt vallfartskapellet S. Loreto, en efterbildning af det berömda Casa santa i Loreto. Tätt bredvid stadsmuren på denna sida af Hradschin ligger på högsta punkten det rika premonstratensklostret Strahov, med en god tafvelsamling och ett stort bibliotek. Norr om det kejserliga palatset är en djup ravin, Hirschgraben (fig. 4), på hvars andra sida ligger slottsträdgården, med villan Belvedere, byggd 1536--52 och ansedd som en af de smakfullaste reproduktioner af italienska arkitekturen n. om Alperna. -- Den nyaste stadsdelen, Holešovič-Bubna, på vänstra Moldaustranden n. ö. om Hradschin, är märklig endast som industriort liksom Lieben och Karolinenthal på den högra.

P. som Böhmens hufvudstad är säte för landets högsta civila och kyrkliga myndigheter samt innesluter ett stort antal undervisningsanstalter och bildningsmedel. Främst bland de förra stå Karl-Ferdinandsuniversitetet, genom lag 28 febr. 1882 deladt i två: det tyska och det tjechiska, men med gemensamt bibliotek, det förra med 225 lärare och 2,282 stud., det senare med 249 lärare och 4,713 stud. (1913--14), fördelade på 4 fakulteter. Det var den äldsta tyska högskolan, stiftad af Karl IV 1348, och besöktes af 10--15 tusen studerande, tills en afundsjuk åtskillnad mellan bömare och tyskar förmådde de senare att separera sig och upprätta högskolor i andra delar af Tyskland. Vidare har P. 2 tekniska högskolor. En teknisk högskola inrättades 1806 (dess första början går tillbaka till 1717, den äldsta i Tyskland) och delades 1868 i två högskolor, som 1875 blefvo statsanstalter, den tyska med 900, den tjechiska med 2,800 stud. (1913--14). Andra högre läroanstalter äro 4 stats- (3 tyska) obergymnasier, 1 enskildt (dubbelspråkigt) gymnasium, 1 tjechiskt realobergymnasium, 6 (2 tyska) högre realskolor, 2 (1 tysk) realskolor, 2 (1 tyskt) flickgymnasier, 2 lärar- och 2 lärarinneseminarier (af hvartdera 1 tyskt), 2 handelsakademier (1 tysk), en konstakademi, en konstslöjd- och en slöjdskola, ett musikkonservatorium och flera fackskolor, bl. a. bryggarskola. Af öfriga bildningsmedel må nämnas universitetens samt de tekniska högskolornas vetenskapliga institut och samlingar, vidare det 1818 stiftade bömiska nationalmuseets samlingar, omfattande bibliotek (270,000 bd, jämte träsnitt, kopparstick, handskrifter m. m), arkiv, myntsamling, arkeol. och etnografiska samlingar samt naturvetenskapliga samlingar, stadsmuseet, tjechoslaviska etnografiska museet i Smichov, tafvelsamlingen i Rudolfinum, handels- och industrikammarens konstslöjdmuseum, Náprsteks bömiska slöjdmuseum samt judiska museet. Bland de offentliga biblioteken räkna universitetens 420,000 bd, de tekniska högskolornas 40,000 bd, stiftsbiblioteket i klostret Strahov 100,000 bd, metropolitankapitlets omkr. 20,000 bd jämte ett par tusen handskrifter och inkunabler, bömiska landsarkivet, ståthållararkivet och stadsarkivet. De förnämsta vetenskapliga samfunden och föreningarna äro den 1890 stiftade bömiska kejsar Frans-Josefsakademien för vetenskap, litteratur och konst (4 klasser), kungl. bömiska vetenskapssamfundet (1770, 1784), samfundet för främjande af tysk vetenskap, konst och litteratur i Böhmen (1891) och Sällskapet patriotiska konstvänner (med tafvelgalleri i Rudolfinum). Af humanitetsanstalter eger P. 9 offentliga sjukhus, 1 barnbörds- och hittebarnshus, flera fattighus och barnhem samt ett döfstuminstitut och blindanstalt o. s. v. Staden har 1 tysk lands-, 1 tjechisk nationalteater och 4 tjechiska privata teatrar. De förnämsta offentliga promenaderna äro öarna i Moldau, Hasenburg-parken vid foten af Laurenzberg s. om Kleinseite, Volksgarten bredvid Schlossgarten och Rudolfsparken, alla tre med vidsträckt utsikt öfver staden. Den inre samfärdseln förmedlas genom spårvägar, och 10 järnvägar sätta staden i förbindelse med det öfriga landet. P. är förnämsta marknaden för Böhmens sockerindustri och har betydande omsättning äfven af manufakturvaror, järn, maskiner, glas och handskar. Den industriella verksamheten är koncentrerad hufvudsakligen i Holešovič-Bubna samt förstäderna Smichov och Karolinenthal. Största produktionsvärdet lämna de många ölbryggerierna och kvarnarna, järngjuterierna, maskin- och metallvarufabrikerna, bomullsspinnerierna och tryckerierna, logarfverierna, handskfabrikerna och de kemiska fabrikerna.

P:s grundläggning tillskrifves drottning Libuše, som i början af 700-talet skall ha regerat öfver bömarna i sin borg Vyšehrad på högra stranden af Moldau. Säkert är, att staden gjorde snabba framsteg under de äldre bömiske regenternas tid och var i stånd att trotsa de tatariska horderna, som då öfversvämmade landet. Sin lyckligaste period hade staden under Karl IV (1346--78). Han anlade Neustadt samt drog in i staden en mängd främlingar genom att stifta universitetet, inrätta mässor och bevilja köpmännen många friheter. Yid denna tid var P. måhända den viktigaste staden i Tyskland och kunde äfven berömma sig af en själfständig konstskola. Sedermera blef P. hufvudorten för den rörelse, som kulminerade i husitkrigen, och bragte därmed öfver sig en lång rad af olyckor. Husiterna bemäktigade sig staden kort efter det att de slagit kejsar Sigismund och läto af sitt religiösa nit förmå sig att förstöra många af de intressantaste gamla kyrkorna i staden. P. fick äfven sin fulla andel af olyckorna i Trettioåriga kriget, hvilket kan sägas ha tagit sin början där med att rådsherrarna utkastades genom fönstret i Hradschin (1618) och slutat där med Kleinseites ("Lilla sidans") besättande genom svenskarna under Königsmarck (1648). Efter protestanternas nederlag på Hvita berget (se d. o.) 1620, omkr. 6 km. v. om P., besattes staden af de kejserlige, intogs utan motstånd af sachsarna 1 nov. 1631, men fråntogs dem redan 5 maj 1632 af Wallenstein. 20 maj 1635 ingick kurfursten af Sachsen separatfred i P. med kejsaren, då han, utom bekräftelse af fördraget i Passau och religionsfreden i Augsburg, erhöll löfte om lugn besittning i 40 år af de intill 2 nov. 1627 indragna kyrkliga områdena jämte Öfre och Nedre Lausitz som ärftligt län. Königsmarcks öfverrumpling af "Lilla sidan" egde rum 13 juli, men den af Karl Gustaf i förening med Königsmarck och Wittenberg 24 sept. påbörjade belägringen af P. ledde ej till önskadt resultat, utan måste, då undsättning nalkades, upphäfvas. I Österrikiska tronföljdskriget intogs staden 26 nov. 1741 af en fransk-sachsisk armé, återtogs i jan. 1743 och kapitulerade för Fredrik den store 16 sept. 1744. 1757 undgick den med knapp nöd att ånyo intagas af Fredrik, som belägrade den efter sin seger öfver österrikarna (Karl af Lothringen) på Žiškaberget vid P. (6 maj 1757), men blef tvungen att upphäfva belägringen efter olyckan vid Kolin (18 juni s. å.). 1848 års revolutionära idéer funno ett varmt gensvar hos det nationella partiet i Böhmen, och en panslavistisk kongress öppnades i P. nämnda år. Olyckligtvis egde en sammanstötning rum mellan militären och pöbeln, och furst Windisch-Grätz upplöste med våld kongressen och bombarderade staden i två dagar. 8 juli 1866 besattes P. af preussarna. Där afslöts också 23 aug. s. å. freden emellan Österrike och Preussen (se om denna traktat art. Pragfreden). Litt.: J. Neuwirth, "Prag" ("Berühmte kunststätten"), 2:a uppl. 1912. (J. F. N.)