Ruffo [ro'ffå], Fabrizio, kallad general-kardinal R., italiensk politiker, f. 1744 inom en rik och gammal neapolitansk släkt, d. 1827, var 1775-91 påfven Pius VII:s skattmästare och blef kardinal 1794. Som generalvikarie för konung Ferdinand IV störtade R. 1799 den parthenopeiska republiken i Neapel, som fransmännen s. å. upprättat. Efter stadens kapitulation ankom en engelsk flotta under Nelson, som på konungahusets motståndare tog en blodig hämnd, för hvilken man länge med orätt velat göra R. ansvarig. Utan inflytande under bourbonerna, motsatte denne sig icke deras störtande 1806, biträdde 1810 vid Napoleons giftermål i Paris och återvände 1814 med påfven till Rom. 1821 blef han medlem af neapolitanska konseljen.
Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan
Ruffo
Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 23 (1916), sp. 1129 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗