Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Sadling

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 24 (1916), sp. 320–321 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Sadling, ridk., sadelns läggande på hästen, skall verkställas med största omsorg. Slarf och vårdslöshet därvid kunna lätt ge anledning till, att hästen blir "bruten" eller "tryckt" (se Sadeltryck). Sadlingen verkställes i följande ordning. Först pålägges hästfilten (om sådan användes vid ridning), väl hopviken till lagom storlek, eller vojlocken (se d. o.), hvarefter sadeln (se d. o.) med sina remtyg upplagda fattas af högra handen i främre och af vänstra handen i bakre sadelhvalfvet och upplyftes så högt öfver filten (vojlocken), att denna icke rubbas, samt lägges från höger sida midt på hästens rygg och ej längre fram, än att bogbladet blir fullkomligt fritt äfven under hästens rörelser. Lägges sadeln längre fram, belastas hästens framdel för mycket och bogarnas fria rörelser hindras; lägges den åter längre tillbaka, anstränges hästens bakdel för mycket. Sedan filten (vojlocken) blifvit eftersedd på högra sidan och sadelgjorden nedlagd, går man öfver till hästens vänstra sida för att fullborda sadlingen. Filten (vojlocken) skall ligga något utanför sadeln både fram och bak och skall vara väl uppdragen i hvalfvet, så att den ej stramar öfver ryggraden. lakttages ej denna senare föreskrift, kan hästen lätt bli tryckt. Sadelgjorden trädes genom öglan på förbygeln (om sådan användes) och åtdrages lindrigt af högra handen, som håller i stroppen, under det att vänstra handen med tummen på söljans tagg sköter gjorden. Främre stroppen åtdrages före den bakre. Förbygeln hopspännes och afpassas så, att en tvärhand kan resas under densamma. Hästen vändes därpå och betslas (se Betsel). Afbetsling och afsadling sker i motsatt ordning till hvad här blifvit sagdt. B. C-m.

Riktigt sadlad häst.