Read Runeberg

Nordisk familjebok · andra upplagan, Uggleupplagan

Thags

Nordisk familjebok, 2:a uppl., band 28 (1919), sp. 1032–1033 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Thags, svensk form Thagger (eng. thugs; af hindi, marāṭhī ṭhag, "lönnmördare", "strypare"), kallas medlemmarna af en i äldre tider vidt utbredd, nu i det närmaste utrotad, sekt i Indien. Den kan spåras tillbaka till 1000—1100-talet och bestod af ett öfver hela Indien (i synnerhet Central-Indien) utbredt, väl organiseradt förbund af lönnmördare. Som sekt sorterar den under de çivaitiska sekter, som dyrka Çivas gemål Kali eller Durga (s. k. Çakta). Gudinnans vilja uppenbarades genom järtecken af ett inveckladt system. Den högsta religiösa plikten bestod i öfverfall och mord för vinnings skull. För detta ändamål stationerade de sig i större eller mindre band på 10—200 pers. rundt om i landet, uppträdde i de sinnrikaste förklädnader, innästlade sig i förmögna resandes förtroende, hvilka de sedan vid gynnsamt tillfälle strypte med en snara e. d. (phansa, "snara", hvaraf de också kallas phansigar). En del af det lofvade bytet bragtes som offer till Kalis tempel vid Mirzapur. Förbundet hade ett eget tjufspråk, ramasi (behandladt af W. H. Sleeman, "Ramaseeana, or a vocabulary of the peculiar language used by the thugs", utg. på engelska regeringens föranstaltning, 1836). Thaggers ständiga våldsgärningar, mot hvilka man länge stod försvarslös, framkallade slutligen genom den engelske generalguvernören W. Bentincks (1828—35) ingripande en kraftig aktion mot dem, hvarvid särskildt öfverstarna W. H. Sleeman och Meadows Taylor voro kraftigt verksamma. Redan i slutet af 1835 blef en massa af dem fängslad och dömd till döden eller landsförvisad, hvarefter hela sekten snart upplöstes. — De förste europeiske resande, som omnämnde thag-sekten, voro Thevenot (1665) och Fryer (1673); bäst känd blef den genom Meadows Taylors roman "Confessions of a thug" (1839 och 1858), W. H. Sleeman, "The thugs or phansigars of India" (2 bd, 1839). Jfr vidare Sherwood, "On the murderers called phansigars", och J. Shakespear, "Observations regarding bradheks and thegs" (i "Asiatic researches", XIII, 1820), J. P. Wåhlin, "Om stryparne (thugs). Fanatism och mord" (1851), E. Thornton, "Illustrations of the history and practices of the thugs" (1857), J. Hutton, "Populär account of the thugs and dacoits" (s. å.), E. W. Hopkins, "Religions of India" (1896), R. W. Frazer, "British India" (3:e uppl. 1904), och Paupa Rao Naidu, "The criminal tribes of India" II (1905) K. F. J.