Sida 11
( " 11
t
Och ingen ny Ocdrp var hittiUs uppenbarad
En gammal karng just nu han sag Mot Jcryckan imad längsamt streta
Den viigen fram, som Riddarn girlc.
Det hörde EiU hans olycksskick ^
Att dä han hoppades sin frägas svar fä v ef a Utaf den sköna flock, som sä i hast försvann^ Ett hamptroU han i stället fann.
Det är det mindsfa man kan säga,
Och denna kärngfigur, som mötte honom häti Ej nägon tand hon tycktes äga,
Och anletsfärgen ungefär Var hk en barkad hucli en läng och spetsig nasa TiU hakan sträckte sig» i pannan stod alt läsa, IJIand hundra skrynklor, tidens spar, ^ Ett tydligt sekel utaf är;
Ktt mörkbruDt Ögonlock det gra a ögat gÖmde, I hvilket lifvet än sin sista styrka tömde;
En hufva, fordom svart, sags dölja glesa strln Af hvad lios andra kallas häret;
En trasig väftapet som kjol ej skylda låret. Som framstack har och der blott till iialureiis hän» En rysning föll pä JRobtrts hjessa Och märktes dödens svett fran alla lemmar prässa l !Hari tänkte pä att fly sä Riddare han var, Men häxan nära stod att hälla honom q var,
* Och med en vanlig ton hon sä begynte tala-* Min son, utaf din iriine jag ser
Att
Källa: Internet Archive ·