Hvad som mest behagar damerna. Fée-Saga af Voltaire. Fri öfversättning af J. M. Stjernstolpe.

1

7.2 -

Att nagnn (ing dig oro gerj Men yppa det för mig, och jag dig skall hugsvalä/ £!n dödlig icke fins, som ej sitt vissa mitt Af delta lifs bekymmer Jlen, da man nägon vän kan raka Sä är en tröst att derom spraka;

Tro mig, jag mycket sett, ech visheten med skäl Som äldrens yrke ansedd blifvit;

Jag mängen kloka rid liar gifvit Och den som föJjt dem blott sig alltid funnit väl*

Ack! sade Biddaren, af kärngens tal förvanad, Pörgäfves flera dar jag sökt mig goda rid;

Af qvinnor Jag blott blifvit banad

1 morgon är min dom att dÖ förutan nad. Om jag ej säga kan for mina Domarinnor Hvad utan undantag behagar alla qviiinor.

Ha ha! jag saken straxt furstar,

Oen gamla häxan hördes svara;'

Mig sände himlen hic att frälsa fran den fara Som synes hota dig; godt slut jag förespår Ulott du vill följa mig; vi hegge med hvarandra TlH Dr oUnfig Berihn skola vandra.

Och jag skali säga dig den stora hemlighet Som så bekymrar dig för det du den ej vet; Men, vid din ridderliga ära Du inför mig först måste svära, *

Att