Sida 13
"Ati dä du för ditt lif nu bar att tacka mig,
Sä bfir jag ock sä fä af dig »
Hvad helst jag önska kan som mig till nöje länder; För Biddaren det vore skam Att kallas för en otacksam.
Helst dä begärets eld han i ett hjerta tänder; Nä väl , sä svär mig dä vid mina blickars dag Att göra hvatl jag vill pch följa mitt behag, Och gåtan löser jag* — Vär under löje
Svor nu, att göra allt till denna häxans nuje; Nä, skratta ej min vän, den gamla ätertog, Du skall a röna sielf att här är alfvar nog.
De följdes begge ät pä vägen;
De kommo till Paris, och Bertha med sitt Käd Var lika mild och högst benägen Att skaffa Eiddarn Robert nåd ; Menvilkoretstodfast— sig Domstol n sägs församla, Ocli Biddarn följd ufaf den gamla Uti sin tras^costume (för Hofvets skrattare Ett härligt ämne att få le)
Steg fram med lugn och mod och bugade, och sade Att nyckeln han till gåtan hade?
Det högsta föremål för qoinnornas begär Pä dnnUghet ej grunåadt ör,
Ej, att för skönhet priset taga ^
Att samla ahkare^ att njuta ^ att béhagai *
Nej, ufan undantag. Ert hela täcka kön,
• . Den som dr ful, den som är skön, *
Om
Källa: Internet Archive ·