Tillbaka Read Runeberg

Hvad som mest behagar damerna. Fée-Saga af Voltaire. Fri öfversättning af J. M. Stjernstolpe.

Originalsida 14
Originalsida 14
Originalsida 14
Originalsida 15
14–15

Sida 14

14

Om illcr Ttå^ behugsjuk, from, alfwlig^

FörförisÅ, genom nyrker farliga Af dygder lysande^ Äorrf, httr hon vara mä^

, Hon vill, ^^om jag mig tror förstd^

Sa vidt som möjligt är, det högsta väldet äga;

Det ilr med andra ord att säga:

Att qvinnao herrska vill^ och mannen född till slaf Bör skuldran under oket böja.

Och tacka himlen till som herrskarinnan gaf,

/ Och mind st a k no t dervid ej röja i Har jag ej gissat rätt? beror nu, som förut, Mitt lif af l>Dm stolens beslut? ^

Hen hela Hame-Areopagen Uti sin vishet fann att iJo^ert hade rätt;

Med detta ädla tänJtesatt Han högsta offret gett åt qvlnliga behagen. Att han blef frikänd^ det forslas;

Ty här, som Öfverallt, Gunås Den gyllne fåfängan det högsta ordet förde ^ Och smicker man så gerna hörde-.

VSr Robert kyssa fick sin vackra Drottnings hand Och skulle i triumf ur Domarsalen tåga;

Då uppstod här en annan fråga:

Den gamla kärngen utan tand.

Af trasor illa skyld , sägs fram til! thronen hast^ Att sig för JJer(/ias fotter kasta;

Förvänad blef en hvar dä, till vär Äoierfs qval, Den gamla höll ett sädan t tal:

\

Min

Källa: Internet Archive ·