Sida 15
^5
Min Drottning, som ej nog af alla kan berömmas * För dygd, för skönhet och för vett,
Hvars rättvisa och näd ej nänsin skola glömmas Dä man hvarenda dag exempel deiaf seu,
Er unn© liimlcn sällct dägar!
Ni hör den värnlösa som klagar,'
Sa värdes höra mig: jag dristar säga Er Att Eiddaren , som här ni ser,
, E taf min klokhet blott det hela svar fätt lära Hvarmed sitt lif han frälsat har;
^Men, vid sin Riddartro, förut han mäste svära Att, sasom lön för detta svar,
Han skulle glfva mig hvad helst jag önska ville Och hvad som Hfvar mest mitt hopp;
Min Drottning gissar det i kraft utaf sitt snille; HjeJp nu att Riddaren mä fylla löftet opp.
' Jag tillstår, hördes Robert stamma.
Att detta allt är sannt, och jag ej räknar mig RIand skaran af de otacksamma.
Som fur en vigtig tjenst med lönen glömma sig; Men, ädla Drottning! här jag måste mig beklaga Att vid mitt åfventyr t skogen, som ni vet,
En listig Munk, till min förtret,
Uti förvar behagat taga Min häst, mitt equipage, mitt penningeförrad, Och derför ber jag nu om nåd.
Helst all den motgång jag fatt röna Nu äfven hindrar mig välgörerskan belöna.
Man
Källa: Internet Archive ·