Sida 19
Ni sjélF* Thln Drötining, har i Édrä gyllne salar, Tror Ni Er mera sall^för del
t ,
Ni sofver hois Hans Maj es fat?
Och männe hogheten én qvinna blott hngsvalar? Fast méra rik uppå behaga Säg, älskar Ni mer tnnt än jag? ^
Ni ntan tvifve! läst Philemons vackra säga,' Hur Guden Juplter^pä ett af sina tag Med innerlig fdrvänlng sa g Att pä sin ålderdom män äfven kan bebaga , Dä för sin Baucis denné man Af kärleksläga ännu brann^
Fast redan hundra är de lefvat tned livarändra De endast band i händ ur liFvet vllle vandra» Fj uti vära liga fjäll’
Man ålderdomens börda draget Med ånger, ledsnad, qval, med väliugiens podager; Man invid grafvens ratul sig ännu iinner sall. De laster vekllghet ncb latfja Ömsom föda Till namnén knappt man känner der^ Man bärgning Far ined svett och möda Och !i(et räcket till fÖr måttliga begär.
Fj jordens Konungar' i deras gläns öch tycka Förmå med gukl och makt sig skapa tiöjda dar. Da faUigdomen vid sin krycka Dem merändels för intet har;
Xy denna stora konst, alt ingen ting behöfva Mer än ett knappt och dagligt bröd*
' Ej
Källa: Internet Archive ·