Sida 20
a o ■
Ej nägon lära Ican, sonij född iill Öf ver flod, Vili jordens skatter It s!g röfva.
Vi äro kärnan i en Stat,
' Och ifrln odlarns laga hydda Man ut ga ser en rask soldat,
Att friheJj Kung och land beskydda.
Tro inigj den fattige längt mera tjenlig ar Att skätika Staten barn än de förnämas skara;
Man födes da att nyttig vara,
Men rang och rikedom ge orklöshets-hegäri Kanske ej himlen vill min kyska önskan kröna Och frän min ägta bädd med lifsfrukt mig belöna;
Men, Hymens blommor likaväl Sin trollmakt äga qvar att lifva kropp och själ, Och till min sista stund, trötts älderdomens börda, Jag oupphörligt dock skall dessa blommor
skörda/’
!
Den gamla häxans tal förtjusade i hast Den ädla Drottningen och alla som det hörde, Och klagan ingen rörde;
Hans löfte miste ju sta fast.
Trötts all den afsky som han hyste l^Ör denna skrumpna brud, och hur hans hjer-
" ta ryste.
Han mäste ännu samma qväll.
Som Kärngen önskade, pä hästen henne taga Och henne utan knot ledsaga
Eakt
Källa: Internet Archive ·