Sida 42
II. Almqvist som religionsfilosof.
På detta område är det meningen att hufvudsakligen med stöd af otryckta källor gifva en bild af Almqvist, af hans gripande, storartade tankar och vyer. Redan i förra kapitlet påpekades, huruledes religionsfilosofiska spekulationer lifligt sysselsatte honom under hans yngre dagar. Hvad nu kommer att meddelas, är ock grun-dadt på hans anteckningar från 1820-talet. Det är de högsta frågor, som här behandlas på ett lugnt, klart, från alla dogmatiska funder frigjordt sätt, men dock med en värma och en ädelhet, hvilka icke kunna lemna de läsare oberörda, som våga att följa en sjelfständig tänkare på obanade vägar.
Hans syfte var, att med omdömeskraften, sådan som den hos oss menniskor befinner sig, betrakta, sammanställa och till ett afgörande helt bringa de höga och evigt vigtiga ämnen, religionen och den heliga Skrift framställa. Han hade i detta afseende funnit i synnerhet trenne föreställningar allmänt gängse och antagna bland menniskoma, men hvilka tre äro af den beskaffenhet, att de omöjligen låta förena sig.
Dessa tre föreställningar äro: 1:0 att Gud är ett alls-mäktigt väsen, — 2:0 att Gud är ett godt och kärleksfullt väsen, samt 3:0 att plågor (af något slag åtminstone) finnas.
Med ett allsmäktigt väsen vill Almqvist förstå blatt ett sådant, som har all makt i ordets fullständiga bemärkelse, alltså förmår allt (hvilken förmåga då naturligtvis måste vara utan undantag; ty låter man någonting förekomma, som man
