Sida 165
14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
aldrig trott att ett så spädt barn kunde vara intressant. Jag sade, i likhet med alla gamla ungkarlar, att ett barn är först en människa, när det begynner gå och tala. Men detta är långt ifrån sannt. För resten begynner det snart sagdt strax att tala. När han ligger och mumlar för sig själf kan jag så tydligt, i de ljud han frambringar, urskilja de första elementen till talet, kan så väl höra skilnaden på belåtenhet, otålighet eller någon bestämd önskan. — — — Då det både för Pasquale och mig är första gången vi observera och följa ett så litet barns utveckling synes oss allting, hvarje litet steg framåt, mycket märkvärdigt, och vi ha nog inom oss den hemliga tankep. att intet annat barn någonsin varit så märkvärdigt som han. — — — Huru många drömmar vi drömma öfver vår gosses blonda hufvud! Han skall bli matematiker, poet eller konstnär, det är afgjordt! Jag är rädd att vi komma att ställa mycket stora fordringar på hans intelligens och bli helt missnöjda om han ej är 'ett geni'.»
Hennes tid upptogs nu helt af alla de kära omsorgerna för barnet. Den kloka omtanke och det praktiska förstånd, som i alla skiften gjort henne till den, äfven för hvardagslifvets kraf fullt dugliga och dess situationer fullt behärskande kvinnan, hade hon nu rik användning för under vården af sitt barn, sina tjenare och sitt hushåll, en
Källa: Project Runeberg ·