Sida 169
14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
intensitet i de enstaka scenerna förrän jag skrifver den andra gången. Första gången är allt blott antydningar och därför oändligen färglöst. Och under hela det första nedskrifvandet, med undantag af få lyckliga dagar, då en scen kan födas färdig, går jag därför mörk i hågen och tycker att jag förlorat all talang och blifvit en idiot. Det är en svår pers och lär väl denna gång vara hela våren, ty planen är tämligen bred och långt ifrån färdig.»
Om denna samma bok skref hon den 16 oktober 1892 till sin bror Frits:
»Jag skrifver nu med lycklig fart på Trång horisont. Den förefaller mig att bli ett betydelsefullt arbete af en mogen och världserfaren författarinna, som icke längre kämpar för någon som helst tendens, utan helt enkelt vill skildra lifvet sà bredt, så opartiskt och så allmänmänskligt som möjligt. Alla sidor af förhållanden människor emellan — d. v. s. af de mäst allmänt mänskliga förhållanden — komma med här. Förhållanden — flera olika — mellan föräldrar och barn, mellan makar, unga och gamla, mellan älskande, mellan syskon, mellan sonhustrur, mågar, svågrar, mellan vänner och väninnor, mellan barnbarn och far- och morföräldrar, allt detta belyst med sympati och medkänsla utan spår af bitterhet, med en godmodig välvilja för alla figurerna — ja, kort sagdt, en på
Källa: Project Runeberg ·