Sida 90
Fältet vidgas
icke må varda allt för obetänksamt inkastadt i krig, hvilket ju måste föras icke längre med aflönte, frivillige soldater, utan med familjemedlemmar, som därtill uttagits genom allmänna vämpligtens tvångsmakt?
En sådan säkerhet kunde ju åstadkommas genom ändring af regeringsformens §§ 12 och 13 samt grundlovens § 26, dels så att ingående af fördrag kräfde närvaro af gemensamt svenskt-norskt statsråd, dels också att vissa fördrag, d. v. s. sådana, som bure någon större politisk inblandning i sitt sköte, borde vara underkastade riksdagens och stortingets stadfästelse, såsom fallet varit med vissa handelsfördrag — obetydligheter i jämförelse med aftal om rikenas inblandning i krig.
Mot påståendet, att konungen icke kan göra sin i fråga varande rätt gällande, talar erfarenheten.
Under tiden för Krimkriget var det genom ett fördrag, som vi hade blifvit inledde i kriget, därest icke freden i Paris kommit imellan.
På samma sätt under sista dansk-tyska kriget, då vår inblandning också skulle hafva skett genom ett fördrag, hvilket väl också kommit till utförande, därest ej konung Fredrik VII:s död inträffat.
Källa: Project Runeberg ·