Sida 114
Texten på den här sidan är maskinläst och blev osäker – originalsidan visar hur det står.
pä bem; bå är bättre at tiljbapa en fniaftiij foppa beraf på föfjanbe (att- QClla benen fro$* ja$ roat f&fcber erf; taggar i en panna meb täppt tac^/ tiXIifa meb att bet bruna fom är pä pef* fatet, en ?ro£ab ingefära, en bit fm6r oc§ falt, at på fafta elb fota t ct Jatft flop matten. Sfmebtertib foväS en foppa af et ^ungfrnmått £afmer= eller fina forngrpn, cå> en bit fmör, feban be upfofat oc§ äro ff ummabe > i en annan panna tagget» et §a(ft flålpunb mät renfabe e,c§ fmdttabe funffon at fofa en fjernbets fime, men fitaS feban up ut mattnet , oc§ läggas tit^opa meb grynen, när bägge tbetarne äro färbtge, fita^ benfoppan bertU meb et par bitar' fåefer. ©fntte toppan bå mara för tunn, afrebetf fon meb tftet brpnt fm6r otfe mj6t, men iefe at ^on blir tjocf , fom gör pettne obe^agtig. 5 )enna foppa ar myrfet fmäftig o<^ g6r mera nytta, än upflufmabe ben, ipar man bå tagit n?a^ ra på ben anför b a benbouillongen f c btir ben en got bjetp för foppan^ gobl;et. äftoen en fåban foppa fan fofa 5 af §ar*carcafjer, når föttet är afätef, bå man äfroen nyttjar fram* beten pa baren tit ^jetp, feban ben är /fönber* Trofab, jbet ät cn befynnertig fin fmaf att mitbt, f mar före bet är jbaba at bortfajia något, innan man bragtt att möjtig nytta beraf. »Denna (lag^ benbouiflon fätter äfmen Jög fmaf på .furfåt, jämmät bet mattnet man beppar fteffogei i, när bet fitaé igenom §åvfit til tåten. 'JOian bör puta beraf, fcuvu fnart
Källa: Internet Archive ·