Sida 134
Texten på den här sidan är maskinläst och blev osäker – originalsidan visar hur det står.
i
§
1
funbe ju trara föttmrdfare, ftjlfmrdfare, fmör* oc$ tafgmrdfare o. f. m. Sftottne en jabatt firdng iilfpn icfe jtutfe fomma fdljaren at tå* ta u pip fa f{g, Dtb jebait meb marfäto^éf jtyfå ©ub$ gåfmor? SDett farmen ocI> förlutlett at återfå fin mara, move ett fifrdcCtiq pttft, od} ben bdfta pdbrifware tit fövbittring. Oiit an* , fe$ t)ef för tifa ntpcfet f £mab Sfaböbott far; bet torbe ofta ga fa långt* at en otforiffltg fcottbe pluttrar på£onom bet fjttfa, bet af objur rifna, ja bet fom mdrrc dr> bet fjétfböba, jfcil» fet dc rp^tigt at pifdnFa. £>et torbe anfeS fom förmitenbet, at en qnutma böjer fin fn?aga röil tit förftag, men tje>3 beiu, fom fjctf^e fdnna ben ^)atiiotijfa mirman; tror man fi$ minna urfdft* • ' , . ; ;
^ratter- .
gör ben Sanbtman, fom ^ar gob tttgång pa benna ujara, tovtft ndgra ombpten af bew titrebanbe ej mara obe^agtiga.
; många agg fom befviga^ tit en ratt/ taggar faffa neb i en panna' meb faltt mattert at på faffa elb lipfofa. <Bä fnfar t bet j?ebf, at bet n>6t tupit öfmer bem , liggas b c i tam matten, oc§ en fiunb berefter fa na!t/
at be icfe gå fönber, oc§ tdgqas* att efter flfat* titngen i roacPer otbnjng på cti ajTette. ^ fnttce göreö i ett mat förtennt panna af bout^ ton, attifa fåcPcr efter fmaf, ett bit finör fom dr tnmjölab, fre bårbt fofabe dgge^ut» r
frtt* §acfabe r några beta pepparforn^
fO'
Källa: Internet Archive ·