Sida 22
Om Skandinavien
på det bedröfligaste och eländigaste sätt, för det mesta såsom en hela den Europeiska kontinenten genomströfvande handtverkargesäll, som vandrar från Rostock och Kiel till Köpenhamn, från Stralsund och Köpenhamn till Götheborg och Stockholm, från Stockholm till Riga, Petersburg, Moskwa o. s. v. och som, huru aktningsvärda än många af dem kunna vara, aldrig framställer sig i lysande skick, men väl ofta tigger allmosor till uppehälle, på gatorna. Detta föranleder ofta i Norden omdömet om och fördomen mot Tyskarna; också verkar ett slags afund emot dem, emedan de genom flit och ordningsanda bruka blifva hufvudmän för stora handelshus i de nordiska hufvudstäderna och vanligtvis öfverträffa de infödda.
Dock kunna Skandinaverna ej umbära Tyskarna, de måste nödvändigt förblifva i den närmaste förbindelse med tysk vetenskap och konst och med tyska seder och med allt, hvad Tysken tänker, producerar och uppfinner. Detta samband har sedan det sista halfva århundradet åter blifvit fast tillknutet, alltsedan den sydeuropeiska bildningens förtrollning till en viss grad afblåstes från dem; ja, blifvit ännu trängre och innerligare, än det var under det fjortonde, femtonde århundradet genom förbindelse med och beroendet af det stora tyska Hanseförbundet, eller då Doctor Martin Luther knöt det. Detta namn är här ett stort, ett väldigt ord. Doctor Martin har byggt den brygga, på hvilken de germaniska stammarna hafva en öfvergång till hvarandra och hafva en skön förbindelse och en som visserligen skall blifva oförstörbarare och starkare, än de materiella och tillfälliga, som handel, sjöfart, eröfringar och colonisationer kunna åstadkomma. Ja, han har byggt den osynliga, andeliga brygga emellan dem, som, enligt hvad man kan hoppas, aldrig skall kunna
Källa: Project Runeberg ·