Sida 24
satser efter bortruana dagar, skyr jag .såsom en lefvande menniskas — benhus,
Den 20 Juni. Söndag.
Jag skyndade bort till vår tross, så fort af-skedet af hans höflighet F, ville medgifva; och när klockan klämtade 10, had^vi redan kommit oss $å vida ur fläcken, att vi masade uppföre sandbacken bakom Slottet,
Jag bar kännt få resande, som icke, sedan de väl kommit ett stycke bort ifrån sin utgångspunkt, och husvärman börjat svalna, företaga sig en liten efterskörd af resebestyr. Då affattar man så väl i god ro, såsom ock merändels post festvm, register till sina opera 'omnia i affärs** och packningsväg, med bifogade tryckfel, tillägg och förbättringar.
Äfven jag genomgick en sådan repetitions-curs under masningen i sandbacken, der ingenting kunde just så särdeles fösta min uppmärksamhet utomkriiig: ledstängerna, sandgrtifvorna och deras saftgröna polar i bottnen voro mig%mer än välbekanta, och syn-» tes dessutom icke genom dammets molnstoder. Då jag alltså gått in i mig sjelf, och spionerat, om jag tagit med mig allt hvad jag bort, fann jag blott, till en början, att jag tagit med mig mer än jag bort: l:o Ett par småskulder; 2:o En bit samvete med uraktlåtenhets-synder i afskedsvisiter; 5;o En ond fot, och en mäkta trång stöfvel på denna fot Med denna sista punktens bägge momenter slutades undersökningen våldsamt: ty, åt mig sjelf lemnad, hade jag kanske kommit många andra punkter på spåren, utom denna; af hvilkens upptäckt min kamrat i vagnen hade äran. Då nämligen intet storskifte, ingen
