Militärkirurgiska anteckningar 1871

\l M.rrÄRKIRUitGISKA ANTECKNINGAR. <

kunna göra något af synnerlig nytta för andra. Ej heller är min uppgift att skrifva något kompendium i militärkirurgi, utan den var från början att se, den är nu att omtala hvad jag sett; de reflexioner, hvartill jag kan anse mig förpliktad och befogad, måste i alla afseenden vara beskedliga, liksom 'jag hoppas, att ingen af mig begär mera, än hvad jag rimligen kan åstadkomma.

Skottfraktur och skottskada å ben äro långt ifrån identiska begrepp. Deras sammanblandning har tvärtom åstadkommit och skall väl äfven framdeles åstadkomma rätt mycken förargelse. Vanligen går så till, att om man vid den första flyktiga undersökningen af ett skottsår, synnerligen i en extremitet, ej finner de karakteristiska tecknen på fraktur, och kulans gång ej bär direkte inåt ett ben eller en led, man ringaktar ett sådant sår; "skott i de mjuka delarna" betyder på ett bataljfält eller ett sjukhus ej stort, hvad det förra beträffar visserligen med skäl. Emellertid ges fall, då en sådan illusion blir på rätt ledsamt sätt skingrad, utom af andra orsaker, ofvan berörda, äfven af den, att man efteråt finner, det benet ej sluppit så helskinnadt undan, som man i början trott. Rätt ofta, nästan på hvarje större sjukhus, som jag besökte, såg jag och hörde talas om fall, där man i början ej haft ringaste skäl att misstänka någon projektilens beröring med ett ben, där kulan var fullständigt, hel och oförändrad, utgången eller uttagen, där intet ben känts skadadt eller ens blottadt, och där under gången af läkningen likväl uppträdde symptom, som otvifvelaktigt visade, att kulan snuddat vid, Jconhmderat benet eller åtminstone benhinnan. Periostiter visade sig under sådana förhållanden, exostoser, men äfven nekroser följde på slika tangeringar. Då jag ej i någon handbok sett just denna omständighet så framhållen, som den verkligen förtjenar, har jag därvid velat något dröja. Att det i många andra fall är lätt att diagnosticera en kontusion af ett ben, antingen kulan ligger kvar däremot eller passerat förbi, är en sedan gammalt känd sak. Ännu lättare äro att igenkänna verkliga rännor, af kulor orsakade i ben.

Fall, där kulor taga sitt hemvist ini len, utan att göra en verklig, total fraktur af desamma, äro ej ovanliga. Synnerligen eger detta rum i de långa rörbenens epifyser. Dessa fall utgöra en kontingent till resektionsindikationerna, äfven till och med där diagnosen kommit efter operationen eller åtminstone under densamma. En knäledsresektion, verkstäld af Rose, be-