Militärkirurgiska anteckningar 1871

MIM TÄHKIHURGISKA ANTECKNINGAR. P

iakttagit åtminstone ett fall, där en led, knäleden, öppnades i ej obetydlig utsträckning af en granatskärfva, som tillika tog bort ett 20 kvadrattum stort stycke hud jämte musklér, utan att något ben blef skadadt. Fallet ansågs dock indicera amputation af låret, det var till och med jag sjelf, som då, till följd af alla de äldre läkarnes tillfälliga frånvaro, måste bestämma öfver behandlingen (i Versailles). Sådana casus äro ganska sällsynta. Ojämförligt vanligare är, att de leden konstituerande benen mer eller mindre skadas. Den lindrigaste formen är den, då den egentliga frakturen eger rum ofvanföre eller nedom benen, men sprickor härifrån fortsätta sig in i densamma. Dessa kunna vara så fina, att man i början ej har ringaste skäl att misstänka deras närvaro, ja det är visst icke omöjligt, att de ända till fullbordad läkning kunna göra så litet buller af sig, att man stannar i lycklig villrådighet, om leden verkligen varit intresserad eller ej. Eljest inställa sig förr eller senare reaktionssymptom från ledgången, men äfven denna ledgångsinflammation Jean mycket väl stanna inom vederbörliga gränser, så att några vidlyftigare operationer visst ej )reventift äro indicerade vid sådana fall. Det kan vara godt att redan nu härom påminna. Långt svårare äro de fall, där projektilen direkt träffar leden. Liksom vid diafysfrakturerna, kan kulan stanna i benet, spränga en eller annan bit bort, men också i många delar splittra de leden sammansättande benen och det långt öfver ledgångens gränser. Man har sagt, att i slika fall leden blir synnerligt missformad. Af erfarenhet måste ag på det bestämdaste varna emot en sådan föreställning. Ofta • nog är förstöringen långt betydligare, än man vid yttre undersökning har skäl att vänta. Jag har sett humerushufvuden och indra ledgångsdelar vara söndersplittrade i många bitar, och man hade i lång tid als icke misstänkt så utbredda skador; •ntet yttre angaf dem; först vid de operationer, som den efteråt, temligen plötsligt, oväntadt inträffande, ikorösa suppuratioien indicerade, kom man till riktig insigt om förhållandet. Visserligen var dock i dessa fall åtskilligt att klandra vid de örsta undersökningarna. Här hade nämligen en ordentlig sjuk- ;xamen i början eller något senare utan tvifvel påvisat skadans utsträckning, och sannolikt hade resektionerna ej då blifvit så änge uppskjutna. Eljest kan, som nämndt är, diagnosen af edgångsfraktur vara svår nog. Bäst är likväl att i de fall, lå leden ej är direkt öppnad, då frakturer eller splittror ej kän-