Militärkirurgiska anteckningar 1871

M1LITÄRKIBURG18KA ANTECKNINGAR.

stumpen skall bli beklädd, då man ju ej gör något als för att motsätta sig hudens retraktion. Och ändå voro de flesta lårstumpar, som jag såg, och som på detta sätt blifvit behandlade, koniska och fordrade supplementära borttagningar af det framskjutande benet. Någon läkning per primam förekommer ej vid dylik förbindning, men det brydde man sig ej heller om, den ansågs ej eftersträfvansvärd.

Jag vågar naturligtvis ej fälla något omdöme om den nya \ metoden på grund af hvad som under kriget passerade. Alltid k.o-er det att tänka på, när utmärkte män, fullkomligt öfver all r misstanke att låta förleda sig af ett mod eller att handla på grund ! af annat än verklig erfarenhet, försvara en ny och af andra i oförsökt sak, men ändå måste en vida större och flersidigare ( erfarenhet till för att få andra att omfatta, ja försöka en metod, som snörrätt strider emot all hittills för god ansedd praxis, och < den teori om luftens relativa skadlighet, som ännu är så rotfästad. Dessutom, den arlldeles motsatta metoden, vår metod, var ingenstädes pröfvad, eller ens känd. Med rätt mycken förundran erfor jag, att sådane män som Stromeyer, Heyfelder, JEsmarck. König m. fl., alldeles icke voro därmed för- : trogne. Ingenstädes användes den comme il faut, en gång totade man till med ett försök i Versailles, men valde till exiperimentet en starkt brandig, metastatisk böld och därtill på en ; patient, hvars öde af andra skäl var oåterkalleligen afgjordt. 1 Dessutom visade sjelfva applikationen, att man om rätta sättet var i okunnighet. På Heyfelders begäran måste jag i Neuwied ge en liten gästrol just i denna sak; hur fallet sedan aflopp — det gälde en kongestionsabscess (civil) — vet jag ej. Karbolsyran begagnades visst, så energiskt ibland, att t. ex. på ett par till Berlin ankommande sjuktåg nere af patienterne hade huden omkring såren däraf bränd, och i allmänhet synes man ha mycket litat på dess förmåga att förgöra smittämnen, så mycket, att man ej behöfde frukta luften. Då man därjämte hade •sådan respekt för varinstängning, så är klart, att ocklusionsmetoden ej just kunde påräkna sympatier. Måhända tarfvar den också vida större försigtighet vid skottsår än andra, men denna försigtighet är alldeles ej omöjlig att iakttaga, ej ens svår; vexlar man förbindningen tillräckligt ofta, undersöker sårens omgifning noga, ger akt på patientens allmänna tillstånd, .gör sig besvär och använder sitt förstånd, så kan man göra sig till godo af den Listerska metodens fördelar, utan att köpa detta med