Sida 30
II. Skottsårens behandling
30
Bd. III. N:r 13. — CARL J. rossander.
resektionen, det vill tvärtom synas mig, som om benägenheten på den aldra sista tiden snarare vore för större inskränkningar, än nyligen var förhållandet. Både Langenbeck, Stkomeyer, Heyfelder och Esmarck, alla ganska ifriga resektionsvänner, ha behandlat rätt många penetrerande ledgångsfrakturer och fissurer utan resektion, däribland ej oantagligen sådana, som kanske för 3 till 4 år sedan skulle ha ansetts indicera operationen. Jag interpellerade de båda sistnämnde flere gånger i detta ämne och öfvertygade mig om, både genom deras svar, och genom hvad jag hos dem såg, att de i allmänhet ej opererade förr, än särskilda skäl därtill föranledde. Det är dock att märka, att de ej fingo att behandla såren i det aldra första stadiet. Striden om de primära och sekundära resektionernas företräde är ännu ganska liflig. Langenbeck är vän af de senare, Esmarck snarare af de förra. Om man ändå för att bedöma frågan kunde taga statistiken till hjälp, men olyckligtvis fattas mycket ännu uti, att hon skall anses ha utredt saken. Det är ingen fråga om, att ju ej inom en konst eller vetenskap, som har botandet till ändamål, utgången, resultaten böraanses bestämmande för modus agendi, men dels måste räkningen ske med ofantliga siffror, för att oskadliggöra alla småfel, dels måste jämförelsen endast anställas emellan hvarandra verkligt liknande fall, dessutom skötta under hufvudsakligen likartade förhållanden. Förfares annorlunda, så blir statistiken en fille publique, som ger sig åt hvem som helst. Att t. ex. jämföra amputationer i block med resektioner utan hänsyn till skadornas beskaffenhet, utan att taga i betraktande de olika omständigheter, hvari de sårade befunnit sig, är ett missbruk af statistiken; att på grund däraf, att primära resektioner lemnat in summa bättre resultat än de sekundära eller tvärtom, vilja, utan hänsyn till fallet sjelft, utdöma den ena metoden och uteslutande följa den andra, vore nästan en löjlighet. Det enda rättvisa räknesätt vore det, om man kunde, för att afgöttj resektionsfrågan, samla ett tillräckligt antal fall, där valet emellan den primära eller sekundära operationen kunde anses fritt, där de yttre förhållandena vore lika, där båda metoderna onj hvart annat följts, och summera resultaten; då hade man vunnit någorlunda visshet, men huru långt äro vi ej ännu ifrån en statistik, uppgjord på sådant sätt!? På alldeles samma vis borde äfven afgöras frågan om amputationernas och resektionernas respektiva företräde, ja till och med om deras företräde *
Källa: Internet Archive ·