Militärkirurgiska anteckningar 1871

MIL1TÄKKTRURGISKA ANTECKNINGAR. 1 31

•

I jämförelse med den konservativa behandlingen utan operation. I Intill dess nu en sådan absolut sanning kan vinnas, och jag : fruktar, att den kommer att länge låta vänta på sig, får man väl nöja sig med att lita på två andra, ej så alldeles förkast- ! liga hjälpare, sundt förnuft och kirurgisk takt; om personer, i lika hös ffrad begåfvade med båda delarna, handla och tänka \ olika, så bevisar det ej annat, än hvad man vet förut, nämligen att kirurgien ej är någon axiomatisk vetenskap, att absolut visshet ej alltid därinom är att påräkna.

Den sekundära resektionen har framför den primära en fördel, oafsedt naturligtvis, att ett uppskjutande af operationen möjligen kan leda till, att den blir obehöflig, den fördel nämligen, att den är lättare att verkställa subperiostalt. Genom den patologiska processen i benet och dess omgifning, blir periostei vidfästning till benet lösare, hvarför det med vida större lätthet låter afskafva sig, med andra ord, i sin helhet bibehållas. Denna fördel uppväges dock redan genom den olägenhet, att föreningen mellan benhinna och ben blir lös, äfven låno-t öfver de för resektionen behöfliga gränserna. Således kan lätt inträffa, äfven vid ganska varsamma operationer, att benet blottas i långt större utsträckning, än vederbörligt är, och större del af detsamma kommer att offras, än som egentligen är nödvändigt. Ändå mera blir detta förhållandet, då en icke fullt van hand skall verkställa resektionen, och jag har verkligen under •sådana omständigheter sett mycket större förluster af ben orsakas, än hvad som varit nödigt. Men uppskjutandet af re- •sektionen, då den i alla händelser måste ske, innebär en vida •större fara. Man kan nämligen aldrig med full säkerhet bei räkna, hurudan den reaktion kan komma att bli, som med nödvändighet dock måste inträda efter en så omfångsrik skada å en ledgång, att, som antaget är, resektion på förhand kan anses absolut indicerad. Den inflammation och suppuration i leden, som måste inträffa, kan med ens antaga en sådan art att man ej hinner till den afbidade sekundära resektionen, utan ' pat.enten dessförinnan sätter lifvet till. Ju större ledgången är, dess större är också i ty fall faran, aldrahelst t. ex. vid knäleden, och däremot väger fördelen att kunna bättre spara penosteum, i min tanke åtminstone, bra litet. Därföre torde väl vara förståndigast, att vid sådana skador å ledgångar, att den *^T~d, behandlingen ej lemnar utsigt attlcunVn^d nd-Oot hopp om framgång försökas, heldre företaga primär resek-