Sida 68
Ortopediska apparater vid nervsjukdomar
G8
I det ofvan beskrifna fallet utbyttes de elastiska remmarne å skon hösten 1891 mot en enkel stödjeskena ä underbenets utsida. Skenan var försedd med ledgång och spärr, hvilken höll foten i rät vinkel mot underbenet. Äfven denna spärrinrättning kunde efter några månaders begagnande borttagas och ersättas med ett enkelt ledjern af samma höjd som skon, för att gifva foten nödig stadga vid gående. Detta är den enda ortopediska apparat, patienten numera använder, ty han kunde redan efter kort tid bortlägga knähylsapparaten. Kryckorna begagnades 1 \ år.
Den gymnastiska behandlingen har nästan ständigt fortsatts och förbättring har fortgått långsamt, men jämnt och säkert. Pat. går alldeles obesväradt inne i rum, ute behöfver han käpp, men går rätt långa stycken. Detta fall har genom den alltjämt fortgående förbättringen varit af stort intresse att följa.
Spastisk spinalparaiys.
Paralysis spinalis spastica.
En 4 \ år gammal flicka började behandlas i september 1890. Af anamnesen framgår, att hennes benrörelser, sparkningar och dylikt varit normala, tills hon var något öfver | år, då benen blefvo lama. Småningom utbildades krampkontrakturer i båda benens muskler, så att benen blefvo krampaktigt slutna intill h varandra, uppdragna mot bålen -och böjda i knälederna, hvarjemte fotterna komino i eqvinusställning.
Då behandlingen började, kunde hon utföra en del benrörelser, såsom böjning och sträckning i höftleden men svagt och ofullständigt. Hon kunde ej stödja på benen, ej krypa, men framsläpade hela kroppen med armarnes tillhjelp utan att dervid alls röra benen. Massage- och gy m n a s tik behandling gafs under 3 månaders tid, hvarefter hon började kunna trampa på foten och något stödja på benen.
I början af år 1891 gafs ett nattbandage, sådant lig. 34 visar.
Fig. 34.
Källa: Internet Archive ·
