Sida 140
140
Om blott han hölle mun igen, han vore riktigt vacker — men
just se så här
han gapa plär, och det är så ful vana.
Men se på Nickus och hans sätt att icke hålla hufvu't rätt, hur det mot bröstet faller! Den stackarn stretar nog emot, men för hans onda fins ej bot.
Och fruktlöst är
allt hans besvär, hans hufvud blir allt tyngre.
John Blund nu kommer allra sist.
Han re'n är hos dig, ser jag visst,
den käre barnavännen.
Ditt slutna ögonlock han kyst. —
So f sött, mitt barn! Nu blir här tyst,
och mammas sång
för denna gång har vid din vagga tystnat.
Hedra din fader oeh din moder.
1. En gammal man, då han märkte, att hans krafter allt mer började aftaga, öfverlemnade all sin egendom åt sin son. Han uppstälde det vilkor, att sonen skulle gifva honom kläder, föda och vård, så länge fadern lefde. Sonen blef mycket glad och lofvade, att han med innerlig kärlek skulle vårda sin gamle fader, hvilket han i alla fall erkände vara sin plikt.
2. Sonen trädde snart i äktenskap, och allt syntes gå ganska bra. Så förgingo några år. Den gamle
Källa: Internet Archive ·
