Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

karafinen och hälla dit aska i stället, vräka sängkläderna under sängen och i stället bädda med vedträn, öfver hvilka man sedan bredde lakanen och täcket, med mera dylikt mer eller mindre sinnrikt. En afton, under det Eckerzen dansade på slottet hos landshöfdingen, smögo sig några kamrater in i den lilla våning på tre rum han bebodde, ty han bodde äfven som en grand seigneur. Fanns det hemma hos honom ingen bokhylla att vända upp och ned på, så fanns det deremot klädskåp som dugde. Ur skåpen fram-drogos mästerstycken från Kasdings verkstad, det ena vackrare och dyrbarare än det andra; men der upptäcktes äfven något som gjorde kungl. teaterns skräddare all heder, nämligen ett par underpantalonger af det mjukaste ylle, men som det oaktadt hade den ovanliga egenskapen att kunna nästan stå för sig sjelfva, ett par lösben med riktigt konstnärligt formade lår och vador, de ypperligaste surrogat för den, mot hvilken i det ena eller andra naturen varit något styfmoderlig, en oundviklig nödvändighetsartikel för en teaterns primo amoroso. Det fordras icke så få kardor silkesvadd för att bli en scenens hjelte.

Man må tro, att kamraterna fingo roligt. De hade nu funnit hemligheten af de magnifika benen, Eckerzens stora företräde framför andra i Upsalas salonger. Det enda erkändt solida hos honom befanns nu lika löst som allt annat. Det upptäcktes blott ett par af dessa sjelfständiga underplagg; det andra var säkerligen som bäst i dansen på Upsala slott, bedragande en godtrogen verld. Se der åtminstone ett gifvet anlag för diplomatien.

Eckerzen blef icke litet bestört, när han vid hemkomsten fann allt ligga huller om buller om hvartannat på golfvet, allt så när som på de der benen af silkesvadd, hvilka, stödjande sig mot en stolskarm, voro de första som mötte han blickar. Förtviflad stängde han sig inne och gick icke ut på flere veckor. Han vågade icke visa sig med sina förvärfvade behag, icke heller visa, huru smalbent han i sjelfva verket var. En så smalbent Endymion skulle Diana genast ha förvandlat till kronhjort. Emellertid blef följden den, att Eckerzen läste så, att han tog kansliexamen. De som efteråt sågo honom och icke kände förhållandet trodde, att han läst så att benen magrat. Samma dag han tog examen begaf han sig till Stockholm och blef en välbestäld kungl. sekreterare i konungens kansli.