Sida 118
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Jag träffade honotn understundom. Han i var, ' om möjligt, större sprätt än förr, alltid i nyaste kläder af den modernaste snitten, alltid med kråsnål af diamant, collier af massivt guld och ringar till öfverflöd. Dessutom hade han lagt sig till glasögon med guldbågar och ett fint spanskt rör med guldknapp, det förstås. Så ofta jag mötte honom, kunde jag ej underlåta att snegla något på hans ben, och det föreföll mig, som började de småningom antaga den helgjutenhet de hade före den fatala händelsen i Upsala, utan att någon annan del af kroppen utvecklade sig i samma proportion.
Eckerzen umgicks inom många familjer i hufvudstaden. Några funno det mycket barnsligt af honom att ständigt gå med så mycket nipper på sig. Andra ansågo det till och med för farligt, och en gång hörde jag en person säga: »Det skulle alls inte förvåna mig, om man en vacker dag stule bort honom och lade honom hel och hållen i smältdegeln.» Det var hardt när att denna förutsägelse hade gått i fullbordan.
Eckerzen fick en dag ett anonymt bref på det finaste parfymerade rosenpapper, synbarligen skrifvet af ett fruntimmer med bildning, ty koncept och piktur voro förträffliga. Innehållet var i sammandrag följande: Den anonyma sköna hade sett kungl. sektern på senaste balen hos presidenten, men han hade icke sett henne, hvilket var så mycket oförklarligare som hon hade den lyckan, eller kanske rättare den olyckan att vara alltför mycket bemärkt och besvärad af alla andra. Ledsen öfver att icke ha blifvit det af den person, hvars uppmärksamhet hon mest önskat sig, och ifrig att erhålla förklaring deröfver, begärde hon ett möte, men i djupaste hemlighet och under det hon anförtrodde sitt goda namn och rykte åt hans heder. Dag och timme voro utsatta för detta möte, och en vagn väntade vid det och det hörnet.
Eckerzen smålog. Det var segrarens småleende. Eckerzen var ingen debutant i galanteriernas verld. Hur skulle han också kunna vara det med en sådan garderob, guldsmidd och briljanterad såsom hanl Han hade mer framgång i Stockholm än i Upsala. En student blir ändå alltid ett slags skolgosse, vore han än fyrtio år, under det att en man i verken alltid är en man, äfven om han icke uppnått beväringsåren. Eckerzen, icke begripande att något så skönt
Källa: Project Runeberg ·