Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

Originalsida 120
Originalsida 120
Originalsida 120
Originalsida 121
120–121

Sida 120

Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826

och hör från sidan en röst, som liknar allt utom en vacker qvinnas. Rösten säger:

»Ett af två, herre 1 Antingen lemnar ni ett stycke af er hals qvar i vagnen, eller också allt hvad ni har på er.»

Eckerzen, stelnande af fasa, känner sin hals beröras af något kallt och hvasst. Men den tunga vagnen fortfor att dåna mot gatan, åskan lik.

Ungefär vid samma tid på qvällen sitter i sitt rum två trappor upp i ett hus vid Holländargatan å Norr en annan kungl. sekter med namnet Lindqvist, en af Eckerzens närmaste umgängesvänner. Han är träget sysselsatt med skrif-ning, ty det är icke alla som ha tid för rendez-vous. Bäst han så sitter, öppnas hans dörr, och en person, en vaktmästare i svarta kläder och hvit halsduk, inrusar, ropande:

»Kom för all del ner, herr kungl. sekter! Det har kommit en galning, kommit som man födes hit till verlden, och han ropar på kungl. sekter Lindqvist. Det är alldeles förskräckligt hvad han ser ut. Han har bestämdt rymt från dårhuset.»

Lindqvist hastar ner och in i första våningen. Der ser han en mängd herrar och damer — ty det är stor bal der nere — fly skrikande, damerna med händerna för ögonen, fly för en menniska i Adams ursprungliga toilett, men med vida smalare ben än menniskoslägtets stamfar säkerligen var utrustad med. Vanslägtades man likväl icke i något annat, så ginge det väl an ändå.

Det dröjde en god stund, innan Lindqvist igenkände sin vän Eckerzen. Det skulle också vara svårt nog för hvem som helst att igenkänna sin bästa vän, om denne befann sig i det tillstånd, som gör alla menniskor mest lika hvarandra. Ändtligen drog Lindqvist sin kamrat med sig upp på sitt rum och fick der höra hans olyckliga äfventyr. Eckerzen hade i vagnen blifvit så utplundrad, att det icke fanns qvar en tråd så lång, att han kunde linda den kring sitt finger, i stället för de ringar som dragits derifrån. Der-efter hade vagnen stannat utanför ett hus, bofvarna stigit ur och plötsligt försvunnit med sitt byte. Efter en stund hade den olycklige, som satt qvar, ropat på kusken, hvilken icke tycktes ha ringaste reda på hvad som förefallit, och

Källa: Project Runeberg ·