Sida 138
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
likaledes armod och elände. Snart uppslog den lilla ett par ovanligt mörka och stora ögon, och ett småleende på de fina läpparna tycktes röja belåtenhet med det nya lif, hvar till hon vaknat.
De som utskickats till skogen återkommo efter fruktlös spaning. De begge karlarne voro med häst och kärra försvunna utan att sedan någonsin afhöras, men man erinrade sig vid gården, att samma dag tvänne personer, dem man ansett för zigenare, genomfarit trakten med en hvit häst. Morgonen derpå afreste, såsom förut bestämdt var, kandidaten från bruksegendomen, och många år förflöto innan han återsåg den.
Han visste emellertid, att det fader- och moderlösa barnet blifvit såsom eget upptaget af ett förmöget landtfolk i grannskapet. Efter fulländade studier vid akademien hade han åtagit sig en befattning som få eftersträfva, nemligen den af provinsial-läkare i de nordligaste regionerna af landet, der han snart förvärfvade sig ett ansedt namn både som läkare och menniskovän. Efter ungefär sexton års förlopp erhöll han i denna aflägsna bygd ett bref, undertecknadt »Elvira, grodornas drottning». Detta bref, som min forne akademikamrat en gång visade mig, andades från början till slut den mest glödande tacksamhet. Några rader der-uti inpreglade sig uti mitt minne, och de voro:
»Ända sedan min barndom kallas jag grodornas drottning. Det är pikant att vara drottning, undersåtarne må nu vara hvilka som helst. Men icke har jag skäl att klaga öfver mina. Det var ju en af dem, som döende berättade den fara, hvari hennes stackars herskarinna sväfvade den der hemska natten i skogen. Utan henne hade jag icke haft tillfälle att tacka er, mitt lifs räddare 1 Skall jag då aldrig möta er i denna verlden, aldrig få se er, jag kan väl säga återse, ty jag har förestält mig er bild, så att^ jag nog skulle igenkänna er både på denna och andra sidan grafven.»
En gång träffade jag doktor H** här i Stockholm. Han hade efter några års vistande utrikes tagit hemvägen genom den ifrågavarande bygden och dervid sammanträffat med sin förra protegée, hvilken han funnit lyckligt gift med en bildad och förmögen landtbrukare.
Källa: Project Runeberg ·