Sida 14
Mälthuset
maltlukten, och när jag kommit med hufvudet öfver golfvet till första våningen, hvilken såg ut som en vanlig vind, upptäckte jag genom den täta imman längst bort tvänne drängar, sittande vid ett omåladt bord och spelande kort vid skenet af en talgdank, hvilken brann ur en låg bleck-stake, och vid staken stod en halfstopsbutelj af den gamla, numera sällsynta formen.
Jag hörde talas om »ögon», om »matadorer», om »äkta» och »oäkta vif». Det var således »mariage» som spelades. Efter någon stund såg jag den ena drängen föra buteljen till sin mun och hörde honom, sedan han ställt den ifrån sig, yttra:
»Nu är det lås för lädersäck, nu är det så tomt att man kunde blåsa i buteljen som på en flöjt. Nu är det din tur att lägga skånk på rygg och skaffa mer.»
»Skånken har jag redan på rygg, men klackjern fattas,» svarade den andre; »hit med en till af slagtarns tior!»
»Tig din korpl Tiorna kunde råma,» yttrade den andre.
Hvad de vidare sade, kunde jag icke höra, ty de fortsatte dialogen hviskande. Men jag såg den som sist yttrat sig resa sig från bordet och försvinna längst i bakgrunden, hvarifrån han dock snart återkom med något som vid ljusskenet liknade en större sedel.
»Gå nu inte med den här till »Tre slantar», sade han, i det han räckte sin kamrat sedeln; »för der kunde man nosa brändt horn, utan gå du mans till Röda bodarna, för der ha vi inte vexlat något än, och ...»
Jag fann rådligt att smyga mig ner igen lika varsamt som jag stigit upp. Det förvånade mig, att man hade så godt om tior i mälthuset, och kom att samma afton meddela en af gesällerna i smedjan min förvåning.
»Kyrkråttan blir alltid en fattig Lazarus,» yttrade gesällen; »men råttan i en kornbod blir fet, och är det i ett kronmagasin, då blir hon tjock och stor som ett lejon.»
Det vill ingen vanlig katt till för att taga en sådan råtta, tänkte jag och fäste mig icke vidare vid saken.
Men en annan afton några dagar derefter föll det mig ånyo in att titta upp i mälthuset, utan att jag rätt kunde förklara, hvad det egentligen var som drog mig dit. Men scenen deruppe hade förefallit mig så hemsk, och hvad som är hemskt eller mystiskt, det söker företrädesvis vår
Källa: Project Runeberg ·