Sida 15
Mälthuset
MÄLTHUSET.
15
fantasi, isynnerhet i den tidigare delen af vårt lif, då sagornas underbarheter som lifligast genomkorsa vår hjerna.
I det jag satte foten på första trappsteget, tyckte jag mig höra röster ofvanifrån. Detta gjorde mig än varsammare, och en katt kunde knappast vara mer lättfotad än jag. Uppkommen så långt jag behöfde för att kunna se, utan att sjelf vara sedd, såg jag samma karlar stående med ryggarna mot trappan, den ena med ett tändt ljus i ena handen och ett rödrutigt knyte i den andra. Men midt emot dem stod en flicka af, som jag tyckte, femton eller sexton års ålder. Hon stod med ansigtet åt trappan, och ljusskenet föll rakt på det. Det var således lätt för mig att urskilja anletsdragen, hvilka föreföllo mig ganska behagliga. Det enda som störde effekten var en liten vårta på venstra sidan af hakan. Det är obegripligt, hvad man som barn kan fästa sig vid småsaker. Jag riktigt tyckte synd om den vackra håkan för den lilla vårtans skull. Flickan hade derjemte stora mörka ögon, som oroligt sväfvade åt alla sidor.
»Och det här knytet skall jag då bära dit i afton?» frågade hon, synbart ängslig.
»Dit jag sagt,» svarade den ena karlen med barsk stämma, »och du sinkar inte på hasorna, kom ihåg det!»
»Men, pappa, hvad är det i knytet?» frågade hon under fortfarande oro.
»Det angår dig inte,» svarade den som hon kallade för pappa; »och olycklig du, Karin, om du ger någon kristen själ minsta hum om, att du varit här på åtta dagar! Seså, nu i väg och god natt!»
Flickan tog ett steg framåt, och jag var ej sen att maka mig undan. Jag skyndade på tåspetsarne genom hvalfgången ut på gatan, der jag stannade vid porten. Flickan följde snart efter med knytet. Utkommen på gatan, stannade äfven hon, seende sig misstänksamt omkring. Slutligen föll hennes blick på mig.
»Hvad kan klockan vara?» frågade hon.
»Hå, hon ringer ju sju nu som bäst,» svarade jag, ty sjuklockan hördes ganska gällt från det närbelägna kyrktornet.
Derefter såg jag flickan vika af åt venster, men stanna vid hörnhuset, der gatlyktan dinglade. Efter en kort stund kom hon springande tillbaka och rusade genom porten
Källa: Project Runeberg ·