Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

frågau var: »Tycker du att du kan?» Svarade man då ja, så yttrade rektorn: »Jaså, du säger att du kan, fast du inte kan, det skall du ha särskildt för.» — Svarade man nej, så sade han: »Jaså, du kommer till skolan utan att kunna, det skall du ha särskildt för.» — Svarade man hvarken ja eller nej, utan visligen teg, så dundrade han: »Jaså, du vill inte svara, du tredskas, det skall du ha särskildt för.» Hur man än bar sig åt, kunde man icke heller undgå det »särskilda».

»Nå, Sundberg, din latdrög,» började rektorn; »tycker du att du kan?»

Sundberg, som af riklig erfarenhet visste, att ja och nej voro lika äfventyrliga och att tiga var ännu värre, sökte en medelväg.

»Jag har läst öfver, herr rektor,» svarade Sundberg.

Detta svar, som åsyftade att visa ett berömvärdt bemödande, ehuru resultatet blifvit mindre lyckligt, lurade icke den oblidkelige domaren.

»Baba! Jaså, du säger, att du har läst öfver!» röt rektorn; »du står och ljuger mig midt upp i synen; det skall du ha särskildt för, det skall du ha i tre repriser för.»

Tre repriser! Det såg ut att bli någonting riktigt storartadt af för dagen. Men i detsamma inträffade något, visserligen förutsedt af dem som voro med i komplotten, men aldrig ens omdrömdt af det stora flertalet, och allra minst af den som var föremålet derför. Man såg nämligen först den stora länstolen rulla ned från katedern, och nästan i samma ögonblick såg man den fruktade rektorn resa sig upp, men så hastigt, att man tydligen märkte, att det skett ofrivilligt.

»Baba! Hvasa! Hva! Hva!» hörde vi rektorn mumla, under det han, slående nedåt med händerna, alltmer höjde sig i katedern, liksom upplyft af en osynlig kraft. Strax derpå sägo vi honom tvärt vända sig åt ena sidan och lika tvärt lemna katedern samt derefter sätta af utefter skolans golf. Men det var icke på egna ben han gjorde den färden.

Han befanns nämligen sittande grensle öfver axlarna på en figur af det hemskaste utseende. Figuren var ramsvart från hufvud till fot med breda röda ringar kring ögon och mun samt röda puffar eller tungor fallande från lifvet ett godt stycke ned på de svarta benen. På den svarta pannan visade sig ett par svarta horn med röda spetsar. Hans