Sida 276
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Vive l’empire! Men då bör Frankrike prononcera som han och ropa: A l’empyrée (åt evigheten)!»
Napoleon och hans eskort aflägsnade sig under fortfarande lefverop för republiken, men bättre uttalade, och styrde kosan, som det sades, åt Place de la Bastille. Jag hade nyss tittat efter sergents de ville, men nu fick jag se tillräckligt af den sorten. Emellan Rue Rivoli, som Napoleon då passerade, och Rue St. Honoré, löpa korsande flere smala gator eller gränder. När nu Napoleon med sitt följe, under sitt skridande framåt, drog förbi någon af dessa små gator, framstack ur mynningen af hvarenda bland dem liksom ett buskage af bajonetter, men hvilket, när presidenten passerat, drog sig tillbaks igen och försvann, himlen vete hvart. Det var plutoner af Linien, öfver hvilka de resliga sergents de ville visade sina mörka, hotfulla ansigten. Man såg, att allt var utmärkt väl arrangeradt.
Större delen af hopen följde presidenten, hvilken, som sagdt, begaf sig till Bastiljplatsen för att inför folkqvarteren inom Faubourg St. Antoine uppträda som den hotade republikens räddare. Jag begaf mig åt motsatt håll för att se, hur det stod till på Place de la Concorde. Der fann jag uppstäld en större styrka med en general i spetsen. Det var Canrobert. Här och der folkgrupper under lifligt samspråk, att döma af gesterna, ty de mer hviskade än talade. Sammaledes på boulevarden, dit jag sedan styrde kosan. Jag närmade mig en af grupperna der.
»Men var det inte han sjelf som en gång inskränkte allmänna rösträtten?» frågade en.
»Jo.»
»Hvarför återtager han den nu?»
»Le suffrage universel, liksom le bon dieu, duger för allt och för alla,» svarades.
Jag fortsatte min väg. Bodarna började nu öppnas, och handelsmännen tittade ut med oroliga ansigten. Händelsevis kom jag att stanna framför en bod med sorgsaker. Jag tyckte, att de som sysslade derinne syntes vida lugnare än de andra. Kanske förutsåg man gynsammare konjunkturer för denna detalj af kommersen. Jag gick vidare. Paris kom alltmer på benen, men det var tystare än vanligt äfven vid denna tid på dygnet. När jag från boulevarden vek in på den gata, som leder till den trakt der jag då bodde, saknade jag folkqvarterens affärsmän eller de
Källa: Project Runeberg ·