Sida 28
Drottning Kristina.
Hos handtverksfamiljerna inom vestra delen af Clara församling, eller den del deraf som är scenen för de händelser jag redan berättat, umgicks någon tid en baron von Köhler, en liten välvillig medelålders man. Hans venstra axel sköt något öfver den högra, och som han derjemte lutade sitt hufvud åt venster, såg han ut som en fiolspelare, när han exeqverar sitt parti. Han visade sig merendels i adelsuniform, hvarigenom snedheten blef ännu märkbarare; han förde alltid värdinnan till bordet och var den som vid högtidligare tillfällen proponerade värdfolkets skål. Den första skål jag hörde proponeras var af honom, och jag hörde den sedan flerfaldiga gånger och alltid i samma ordalag: »Mitt nådigaste herrskap! Jag får be er fatta edra glas och förena er med mig i en hjertlig skål för den nobla förträffliga värden och den charmanta älskvärda värdinnan!» Denna skål åtföljdes af ett trefaldigt hurra, hvar-till baronen sjelf gaf tecken medelst höjning med glaset, och det hände ibland, att i hurraropet, som uppgafs både af herrar och damer, värden och värdinnan sjelfva stämde in. Så elektriserade blefvo alla af de väl valda ordalagen, uttalade med den aristokratiska näston, hvaraf endast en ledamot af ridderskapet och adeln ansågs mäktig.
Baron von Köhler, hvilken redan i vaggan varit fänrik vid ett landtregemente, ehuru han aldrig icke ens som äldre kom att tjenstgöra dervid, hade inom bemälda handt-verksfamiljer ett ansedt namn äfven som författare. Han hade nämligen öfversatt drottning Kristinas historia af J. P. Catteau-Catteville och åt hvardera af de familjer han var bekant med lemnat ett exemplar af sitt arbete, inbundet i röda permar med guld på samt särskildt dediceradt till
