Sida 88
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Två klackar! Kanske hon har två hälar med?»
»Det vet jag inte, det har jag inte sett efter.»
»Förlåt! Skulle min herre möjligtvis vara skomakare?»
»Nej,» svarade Thure, »jag är extra tjensteman i kammarrätten, kammarkollegium, krigskollegium, statskontoret, tullverket, postverket, Rikets Ständers bank, Stockholms auktionskam ...»
»Är herrn galen!» inföll den andre. »Jaså, min herre påstår, att min fästmö har två klackar...»
»På ena foten, ja,» inföll Thure i sin ordning; »men hvarför blir herrn så förskräckt för det? Bättre att ha en klack för mycket än en för litet. Bättre att vara för tung än för lätt på foten.»
Fästmannen vände Thure ryggen och sökte upphinna de sina, hvilka gingo ett stycke framför honom. Men han tycktes ej mer ha brådtom. Han gick med mönstrande blick, han tog för första gången sin fästmös gång i närmare betraktande. Thure Bäck anade icke, hur illa han gjort, när han lossat på kärlekens bindel. Jag kände en gång en fästman, som var ända till galenskap förtjust i sin fästmö, till dess en dag en vän yttrade till honom: »Du är lycklig, min bror! Din fästmö är en fullkomlighetens bild, och hon skulle vara det ännu mer, om hon endast hade något mindre händer.» Fästmannen studsade, ty förut hade han funnit hennes händer lika gudomliga som allt annat. Han blef likgiltig, kall och slog slutligen upp med sin fästmö. Som sagdt är, ingen annan bör lossa på kärlekens bindel än den som sjelf bär den, ty när det en dag sker, så betyder det oftast ingenting. Efter två års äktenskap, hvem frågar efter färgen på sin hustrus ögon? yttrar Balzac.
En dag fram på sommaren mötte, under en promenad på Djurgården, Thure Bäck en äldre herre med ett äldre fruntimmer under ena armen och ett yngre under den andra. Han betraktade som vanligt deras fötter och tyckte, att han förut en gång sett dem, då han hörde ett konvulsiviskt skratt och på samma gång såg den yngre^ damen falla vanmäktig i armarne på sin omgifning. Äfven Thure Bäck skyndade till hjelp.
»Ah, är det nil» ropade den äldre damen, efter att en stund ha fixerat den främmande hjelparen; »är det ni! Bort härifrån! Det är ni som gjort vårt barns olycka och för-
Källa: Project Runeberg ·