Sida 87
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
skedde alltför ofta, var det mindre underligt, om han snart ådrog sig sällskapets eller familjens uppmärksamhet. Slutligen tycktes den yngre damens kavaljer förlora tålamodet, ty han lemnade sin dams arm och gick rakt på Thure Bäck.
»Jag känner er inte, min herre!» började han; »men det ser ut som ni kände mig eller någon af dem jag promenerar med.»
»Inte det ringaste,» försäkrade Thure Bäck.
»Och ändågår ni jemt och gapar på oss. Hvad är meningen, herre?< / *—/
Hvad vill ni, herre?» / / —■ ‘ —. "" n
»Hå kors, jag / 1
går bara och ser ' på fotterna.»
»Fotterna 1 Hvad tusan har herrn med våra fötter att göra?»-
»Åhjo,» svarade Thure, »det förundrar mig, att den äldre damen, som är stor och fet, har så små fötter, under det att den yngre, som är liten och smal, har så stora.»
»Hvasa!» utropade kavaljeren, sprittande till. »Säger herrn, att min fästmö har stora fötter? Det är min fästmö, herre!»
»Jaså, gratulerar! Och så går hon som om hon tappat ena klacken.»
»Hvasa! Har min fästmö tappat ena klacken? Hon har inte tappat ena klacken, herre!»
»Då har hon tappat den andra,» fortfor den oefter-rättlige Thure; »eller också har hon två klackar på en af fotterna.»
Källa: Project Runeberg ·
