Sida 297
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
dogo der, öfvergifna af verlden och i elände. Utan Hötel-Dieu hade de dött på gatan.
Jag inträdde inom dessa murar, kastande i förbigående en blick på de porträtt af ryktbara kirurger, som pryda vestibulens och förmakens väggar. Jag genomgick flere stora sjuksalar. De flesta sängarne voro upptagna af kämparne från gårdagen. Det var en hemsk anblick. Somliga ansigten, illa tilltygade af bajonetter och muskötkulor, hade knappast mensklig form. Min följeslagare vexlade ett och annat ord med dessa patienter. 
»Lider ni mycket?» frågade han en.
»Ja, men derför att vi misslyckades,» var svaret.
»Och ni, har ni fått någon ro på morgonen?» frågade han en annan.
»Jag har haft den angenämaste dröm.»
»Hvad drömde ni då?»
»Att man bar mig härifrån till grafven.»
»Och detta fann ni så angenämt?»
Källa: Project Runeberg ·
